Grafik ger mig alltid mervärde

SPORTBLADET

Sommar

en är här, säger dom, men någon stiltje rör det sig inte om på sport-i-tv-fronten. I går fick jag i mig en mix av tennis, cricket och speedway. Inte illa.

Eurosport sänder hela eftermiddagarna från Queens-turneringen, en slags förpostfäktning till Wimbledon. Grästennis brukar innebära stereotypt spel, men det här var betydligt roligare.

Jag vet inte om det är banorna som är annorlunda jämfört med Wimbledon, eller om gräset är det, men i de matcher från Queens som jag såg blev det spel om bollen mest hela tiden.

Med en ciceron som Rolf Norberg blev det till en angenäm upplevelse. Norberg har sannerligen anammat Grive-stilen och pratar inte sönder spelet, utan upphäver bara sin stämma för att ge oss tittare annan information - som spelanas bakgrund eller tekniska detaljer. Bra jobbat.

Under sändningen fick vi oss också till livs grafik som i alla fall jag aldrig sett i tennissammanhang förut. På ett enkelt, men ändå överskådligt sätt, visade producenten var i rutan spelarna servade och det kändes absolut som ett mervärde. Grafiken kan säkert appliceras även på annat inom sporten - typ var och hur spelarna missar, eller var de vinnande slagen sitter.

Till och med en tennisskeptiker som jag följde sändningen intresserat. Det är ett högt betyg.

Av någon anledning har Canal+ Sport ett magasin om cricket. Eftersom det är en av de sporter som jag inte begriper, gav jag programmet en chans.

Och blev rejält besviken, för det här magasinet vände sig verkligen till de redan frälsta. Inget fel i det, egentligen, men jag blev inte mycket klokare.

Och min uppfattning om sporten förblir oförändrad. Sätt in en hitter från amerikanska proffsligan i baseboll och all världens bowlers skulle få enorma problem att bränna ut honom.

Elitseriematchen i speedway mellan VMS Elit och Luxo Stars var riktigt dramatisk, oavgjort 48-48 blev resultatet sedan krutröken skingrats.

Tyvärr lurade TV4 Plus oss tittare på en del av spänningen genom att lägga ut en resultatskylt i förtid. Det var ju synd.

Ja

Nej

Björn Byström