Ingen jättearena - inget OS i New York

SPORTBLADET

NEW YORK

De som säger nej till allting fick som de ville.

Det byggs ingen jättearena på Manhattan.

Därmed blir det tyvärr inte heller något OS i världens bästa stad 2012.

Det dröjer visserligen ytterligare några veckor innan IOK tar beslut om vilken metropol som får äran att arrangera Sommar-OS om sju år (hur kan det förresten bara var sju år till ett så till synes avlägset årtal som 2012!?!).

Men New Yorks chanser dog när den politiska majoriteten i City Hall i måndags sa nej till borgmästare Bloombergs förslag om att stan ska finansiera en ny stadion uppe på västra sidan av Midtown.

IOK-delegaterna underströk redan i vintras att den nya arenan var en förutsättning för att New York City överhuvudtaget skulle kunna komma på tal.

Så:

Hallå, Paris 2012 (herregud, för sju år sedan var det 1998...det var ju alldeles nyss!)

För bedrövligt, tycker jag.

Inte för att jag har något emot Paris - det är Europas mest förträffliga stad, klart överlägsen exempelvis London.

Men en olympiad på Manhattan...jag är övertygad om att det hade blivit tidernas idrottsevenemang.

Varenda tävling och varenda deltagare hade kapitaliserat på den pulserande nerv som utgör själva livsluften på den här lilla ön.

Omvänt är jag säker på att New York tjänat på såväl OS som en ny arena - en sådan ska det naturligtvis finnas mitt i New York City, olympiad eller inte.

I den här frågan har New York dock varit okaraktäristiskt...ja, jag höll på att skriva svenskt.

Vanligtvis kännetecknas amerikaner i allmänhet, och New yorkers i synnerhet, av sin framåtanda, sin optimism, sin beredvillighet att ta risker och sin nyfikenhet på framtiden.

Det är just därför de, i alla fall i mina ögon, är så oemotståndliga.

Men nu har det - inte minst i sportkrönikor man brukar kunna nicka instämmande åt - låtit som i gamla progglåtar

Åh nej, det skulle bli för dyrt. Åh nej, det skulle bli trafikkos. Åh nej, varför satsa på något nytt när vi redan har det så bra.

Det är verkligen inte The Spirit - och vissa av de där krönikörerna kommer jag aldrig att förlåta.

???

Efter en suverän grundserie och ett ännu bättre slutspelet - de gick obesegrade genom både åttondelen och kvarten - vek Miami Heat till sist ner sig i semin mot regerande mästarna från Detroit.

Den sjunde avgörande rysaren hemma i Miami i måndags kändes det rent av som att de slarvade bort, bland annat genom att missa fyra raka straffkast precis i slutet.

Synd, jag hade velat se briljanta duon Shaq och Wade i en finalserie mot San Antonio.

Nu blir det istället lagmaskinen Detroit Pistons som får åka till Texas och för all del, det är inget fel på Gil Scott Heron-kopian Rasheed Wallace heller.

Alldeles oavsett ska det bli otroligt häftigt att följa en NBA-final från början till slut.

Som dom de säger i tv-reklamen.

The Finals - Where legends are born.

???

Tidigt i vintras förutspådde jag att NBC:s boxningssåpa "The Contender" skulle bli inte bara en av vårens tv-succéer utan också en idrottslig händelse.

Där hade jag ungefär lika rätt som han som trodde att Dr Pepper skulle gå att lansera i Sverige.

Här om veckan gick finalen och ingen brydde sig.

Allra minst jag...

Dumstrut på mig.

???

Det har inte direkt med USA att göra, men eftersom ingen annan i rikspressen uppmärksammat denna megahändelse måste jag göra det:

Förra veckan gjorde Göran Arnberg, 48, comeback i Bullermyren IK:s U-lag.

Det är ju det största som hänt sedan Elvis återvände till musikscenen 1968.

Veckans 5 hetaste

Per Bjurman