Hans hjärta kan stanna när som helst

Per Bjurman: Knicks ska nog vara tacksamt så läng Eddy Curry är vid liv

SPORTBLADET

NEW YORK

Knicks har börjat säsongen skrattretande dåligt.

Men Eddy Curry är i alla fall vid liv.

Så det hånade New York-laget ska förmodligen vara tacksamt i alla fall.

Eddy Curry kom till New York och Knicks inför den här säsongen.

Under normala omständigheter hade det varit en veritabel drömvärvning. Den 22-årige centern är en av de största talanger som går i ett par basketdojjor just nu.

Men Curry råkar också vara sjuk. Han har ett hjärtfel, eventuellt så allvarligt att han kan dö vid överdriven fysisk ansträngning.

För att få besked om hur stora risker han löper som elitidrottsman ville hans tidigare klubb, Chicago Bulls, utföra ett DNA-test på hjärtat - och erbjöd honom helt flott 400 000 dollar (ungefär 3,2 miljoner kronor) om året i 50 år om det skulle visa sig att han var tvungen att sluta.

Men Curry vägrade. Han vill tjäna ännu större pengar och törs helt enkelt inte ta reda på hur han mår.

Rysk roulette?

Så ynglingen väljer att spela vidare.

Basket eller rysk roulette?

Skillnaden kan vara hårfin.

Ingen trodde dock att någon NBA-klubb skulle vara tillräckligt ansvarslös för att knyta till sig en dylik vettvilling.

Men jodå.

New York Knicks, basketens eget Yankees, valde att bortse från riskerna och skrev ett fett kontrakt med unge Herr Curry.

Publiken håller andan

Så nu sitter fansen i Madison Square Garden och håller andan under matcherna.

Alla vet att en spelarna, med lite otur, kan dö när som helst.

Och det värsta är att Knicks lär behöva utnyttja det lilla av talang som finns i laget för allt vad tygen.

Trots att man anställt ligans bäste coach, Larry Brown, har säsongsstarten varit ett praktfiasko.

Facit:

Tre raka förluster och bedrövligt spel.

- De är som Rangers var förr. Fast värre, suckar Jules, en basketfrälst bartender jag känner.

Så Eddy Curry lär få spela.

Tills han dör?

Förhoppningsvis inte.

Men bara det faktum att man behöver spekulera i saken säger något om hur sjuk amerikansk idrott är ibland.

Micke Nylanders straff mot Devils förra helgen är den snyggaste jag sett sedan "Foppa" lekte Gud i Lillehammer.

Har gått och oroat mig över hur man ska kunna följa fotbolls-VM till sommaren.

Men här om dagen kom beskedet: ABC och ESPN visar alla matcher.

Det finns utrymme för civilisation även på den här sidan Atlanten...

Ska inte påstå att jag är överdrivet intresserad av långdistanslöpning, men jag förstår i alla fall en sak:

Ska man springa maraton ska man göra det här i New York.

Loppet gick i söndags och trots att extra belastningar på trafiken på Manhattan är ungefär lika välkomna som veneriska sjukdomar var det en mycket vacker syn.

Personligen blir jag rent avundsjuk på de som deltar.

Löparna får se alla fem boroughs - Staten Island, Brooklyn, Queens, Manhattan och Bronx - på ett sätt som annars är i det närmaste omöjligt.

Springa själv?

Eller hur.

Spännande blev det också, med upploppsstrid och allt. Paul Tergat lyckades klyva mållinjen i Central Park först - en sekund före den snubblande Hendrick Ramaala.

Som Sports Illustrated hockeykrönikör Darren Ellot konstaterar:

Peter Forsberg kan komma att noteras för fler än 100 assist-poäng den här säsongen - det skulle i så fall vara första gången sedan säsongen 90-91, då Wayne Gretzky passade till 122 mål, någon svarar för en sådan insats.

Så jävla magnifik är han just nu.

Men från Sverige fortsätter det ramla in mail om att "Foppa" minsann inte är så bra som vi påstår.

Det sitter djupt det där, om att vi inte ska tro att vi är nåt.

Per Bjurman