Kommersiell tv tar över refererandet

Malena Johansson: Tanken på ett fotbolls-VM i Canal+ låter ljuvlig

SPORTBLADET

Som jag minns det var Gunde Svan Sveriges största sportstjärna när jag var barn.

Nuförtiden är Zlatan kung och längdskidåkningen inne i nåt slags långdragen identitetskris. Svenskarna är bäst i nymodigheten sprint men SVT:s Jacob Hård och Anders Blomquist fortsätter att hoppas på svenska herrar i de längre loppen, för att till slut alltid tvingas konstatera att de svenska grabbarna är bra, ”efter förutsättningarna”.

Frank Östergren påpekade på den här platsen i fredags den intressekonflikt det innebär att tv-bolagen själva är en del av den idrottsindustri som många av oss önskar att de skulle granska.

Den problematiken borde vara allra mest problematisk för public service-tv.

Jag tycker att SVT, med 45 minuter Sportspegeln på bästa sändningstid på söndagarna, borde ha toppenförutsättningar för att göra ett program som ger fördjupning, självständiga perspektiv på och diskussion om vad som händer i sportvärlden.

Men ”Paolo vs” är ett alltför tydligt exempel på SVT-sportens halvhjärtade inställning till kritisk journalistik. En diskussion för diskussionens egen skull, utan att någon har något att säga.

Samtidigt tar de kommersiella kanalerna över allt mer av refererandet. Den enda fördelen med att SVT fortfarande sänder OS och fotbolls-VM tillsammans med TV4 är väl att alla därmed kan se de största evenemangen.

För Eurosport är som ett enda långt OS med engagerade och superkunniga kommentatorer i varenda liten sport av de där som de flesta bara bryr sig om vart fjärde år. Och Canal+ fotbollssändningar dräller av självlysande stjärnor på både programledar-, kommentators- och expertplats.

Jag vill inte se en situation där de stora idrottsevenemangen bara kan ses av de som har råd att betala.

Men tanken på ett fotbolls-VM i Canal+ låter ändå ljuvlig.