Wikegård gillar inte Näslund

Jonathan Jeppsson: Att sparka på den som gör ett jäkligt bra jobb är skumt

SPORTBLADET

Att sparka på den som ligger är lågt.

Att sparka på den som gör ett dåligt jobb är väl mer berättigat.

Men att sparka på den som gör ett jäkligt bra jobb är mera? skumt.

Och kanske bara dumt.

Jag tänker på Niklas Wikegård i Hockeykväll i går.

För ett par veckor sedan gick han loss på bröderna Sedin och Markus Näslund. Han hävdade att ingen av dem platsade i ett OS-lag. I stället ville han satsa på en spelare som Jonathan Hedström, som tydligen hade allt Näslund inte hade.

Jag skrev en krönika där jag ödmjukt böjde mig för Wikegårds hockeykunnande, men menade samtidigt att sågningen av Näslund luktade sensationskåt spekulation.

I går var det dags igen. Inom ramen för ett längre inslag om Daniel Alfredsson dammade Wikegård plötsligt till Markus Näslund igen.

”Han (Näslund) är en spelare som man måste bulla upp allting för. Daniel Alfredsson är en spelare som kan göra vem helst bättre, Markus Näslund gör ingen bättre”, dundrade expertkommentatorn.

Och jag hoppas det var sista gången Näslund tvingades ut på plankan den här terminen. Wikegårds budskap har gått fram, med önskvärd tydlighet.

Jag menar, Peter Forsberg bullar upp rätt bra för Simon Gagne, som i skrivande stund leder målligan i NHL. Och vad gör det!?

Ingenting – så länge han sätter puckarna.

Men visst – allt det där kan naturligtvis Wikegård, i kraft av sitt stora hockykunnande, få tycka vad han vill om. Han och Jihde är ju roliga, avspända och faktiskt jäkligt intressanta i Hockeykväll – eftersom de kan få en som inte är hockeynörd att följa programmet från A till Ö.

Men, ah, det var just det där med hockeykunnandet. Jag bläddrar fram Sportbladets NHL-koll från i lördags? låt se: Näslund stod då på 25 poäng. Och Hedström, hmm, låt se, låt se, hade skrapat ihop hela SEX poäng. Dessutom låg han på, aj, aj, minus sex i plus/minus-statistiken.

Men vem vet, det kanske trots allt är såna som Hedström vi ska satsa på i OS. Då har vi i alla fall någon att skylla på när det går åt helvete.

Jonathan Jeppsson