”Båtens sjukvårdare har fullt upp med alla småskador...”

Magnus Woxén skriver krönikor om Volvo Ocean Race. I dag: del två.

SPORTBLADET

Hej igen!

Du har nu gått knappt tre dygn sedan starten i Vigo.

Och det har varit fullständigt tokigt...

MAGNUS WOXÉN
MAGNUS WOXÉN

Trots att vi precis lämnat land har det känts som Södra Oceanen. Vi har haft en otrolig fart och vatten har hela tiden spolats över båten. De här nya båtarna är vildare än något annat jag varit med om. De uppför sig som en stor jolle och ibland går det lite för fort. Vid några tillfällen måste vi bromsa farten för att allt ska hålla – och för att vi ska överleva.

Är man inte beredd och håller i sig uppe på däck så slängs man hit och dit. Som sjukvårdare har jag haft fullt upp med massor av småskador.

Vi har redan allt från ett brutet finger till sår och stora blåmärken.

Rep fastnade i rodret

Det var en härlig känsla att ge sig iväg eftersom vi var i ledningen hela tiden vi såg land. Sedan har vi haft några små problem. Redan första dagen fick vi ligga still en stund och fixa en del och andra dagen var det dags att skicka ner Richard Mason med dykutrustning för att skära loss ett rep som fastnat i rodret.

Men vi kan inte klaga. Vi är åtminstone kvar i racet. Vi har hört att två av de sju båtarna redan är i olika hamnar för diverse reparationer. Speciellt oroade blev vi när spanska movistar fick problem med sin svängköl och avbröt kappseglingen. Den båten är samma design som vår. Hoppas bara att vi slipper deras problem.

Det har varit en otroligt jobbig inledning med vindar upp mot 20 sekundmeter (styv kuling) men vågorna har gett oss mest problem eftersom de här båtarna är otroligt blöta och obekväma. Hela tiden sköljer vatten över båten och allt är genomsurt – både på och under däck eftersom vi har en liten läck på däck.

Längsta sovsviten: två timmar

Vi har till exempel inte ett enda tangentbord kvar. De är förstörda av vatten så det blir svårare att rapportera hem. Jag har dock en liten PC som jag inte vågat plocka upp ännu. Jag hoppas den fungerar när jag till slut vågar kolla.

Men det är nog dags snart eftersom det börjar lugna ner sig. Vågorna är inte lika stora och vi börjar komma in i rytmen. Vi är uppe på däck i fyra timmar och ”lediga” i fyra. Men varannan ”lediga” fyratimmarspass är vi stand by.

Då ska vi vara redo på däck när vi exempelvis ska jippa. Timmarna under däck ska jag också ägna åt mina två andra uppgifter; sjukvård och medierapportering. Jag har hittills inte sovit längre än två timmar åt gången, men det är ok.

Rytmen börjar, som sagt, så smått att infinna sig. Men det har bara gått tre dagar och vi har nog tre veckor kvar innan vi är framme i etappmålet Kapstaden.

Hälsningar från Magnus (websport@aftonbladet.se)