I Sverige finns ingen plats för ”Nyllet”

Per Bjurman: Ha så kul med Jörgen Jönsson

SPORTBLADET

NEW YORK

Han är Jaromir Jagrs bäste lekkamrat – men bara reserv i Tre Kronors OS-trupp.

Man ska inte vara alltför förvånad.

Artister som Michael Nylander får inte finnas i Sverige.

Jag skrev redan i höstas en krönika om att Michael Nylander är Sveriges mest underskattade hockeyspelare.

När Bengt-Åke Gustafsson förra månaden presenterade sin OS-trupp fick jag den teorin bekräftad så det bara skvätte om det.

I den fanns namn som Mika Hanula, Samuel Påhlsson och – givetvis – Jörgen Jönsson.

Men inte Michael Nylander.

Ingen helylle-Svensson

Att han gör braksuccé i sensationslaget New York Rangers, agerar radarpartner till självaste Jaromir Jagr och producerar poäng som en basketspelare (well...) hjälper inte.

”Nyllet” är bara reserv och får åka till Turin enkom om någon annan blir skadad.

Jag tar mig för pannan.

I taktisk mening kanske Tomas Holmströms frånvaro i truppen är ännu mer upprörande, men principiellt har jag svårare att svälja att artisten Nylander inte övertygar höga vederbörande i Bofors.

För den styvmoderliga behandling Nylander – med fjorton framgångsrika år i Nordamerika under bältet – alltid fått utstå från officiellt håll i Sverige handlar egentligen inte om hans kapacitet som hockeyspelare. Det förstår ju alla att han just nu har mer att tillföra Tre Kronors offensiv än exempelvis tvillingarna Sedin. Men ”Nyllet” är inte, och har aldrig varit, samma slags helylle-Svensson som bröderna bäver.

Han är individualist. Ett original. En artist och stjärna som måhända håller i pucken längre än vad instruktionsboken tillåter men också lyckas göra saker med samma puck som de som skrev den där boken inte ens kan föreställa sig.

Sån får man inte vara i Sverige.

Det är fult.

Man ska vara en lydig del av kollektivet och alltid göra som man blir tillsagd.

Våra hjältar är Olof Mellberg. Inte Anders Limpar. Och inte Micke Nylander.

Nå, det är egentligen inte mitt problem. Jag bor i New York och ser number 92 underhålla varje vecka.

Ni får inte ens njuta några få tv-veckor i februari.

Men ha så kul med Jörgen Jönsson.

?

Det är mycket fotboll just nu. NFL går in i slutspelet med fyra så kallade wild card-matcher kommande helg – och samtidigt avslutas college-fotbollen med sina stora bowls – Sugar bowl (där West Virginia sensationsslog Georgia igår natt), Orange bowl (Penn State och Florida State gjorde upp i natt) och så den stora enchiladan Rose Bowl i Pasadena kommande natt, mellan University of Southern California och Texas.

Jag hänger ärligt talat inte riktigt med i den här skolidrotten, men den är vansinnigt stor och jag förstår så mycket som att både USC och Texas har fruktansvärt starka lag, varför fajten i natt – på arenan där Sverige slog Bulgarien i bronsmatchen 1994 (och fick stryk mot Brasilien i semin, men det behöver man ju inte påminna om) – bör bli riktigt svinbra.

Jag förstår också att jag ska hålla på New York Giants i helgens wild card-match mot Carolina Panthers.

Giants har frälst sina fans i år och förtjänar en fortsättning.

Basketlaget New York Knicks har däremot inte frälst någon – men vann till allas förvåning mot briljanta Phoenix Suns på Garden i måndags. På övertid.

”Vad har hänt? Varifrån fick de hjärta”, undrar New York-tidningarna.

Personligen tycker jag det vore synd om Knicks fick ordning på grejorna.

Det är så kul att läsa New Yorks sportjournalister när de har ett lag att såga och vara riktigt elaka mot.

?

Philadelphia Flyers, Ottawa Senators, Detroit Red Wings, Buffalo Sabres.

Något av de lagen vinner Stanley Cup i år.

Kom ihåg var ni läste det först!

Per Bjurman