Sluta hoppa runt nu, SVT!

SPORTBLADET

Sport-tv-stressen. Så mycket sport.

Det gäller förmodligen att sovra om man ska ha en lugn söndag.

Jag tror jag överdoserade i stället.

Först skidåkning. Sprint. Är man uppvuxen med längdskidåkning som stilla bilder med tickande mellantider och spänd väntan på uppdykande åkare, är sprint något av en chock varje gång. Men roligt. Så fort ett åk är klart sätter nästa igång.

Som SVT-tittare gäller det också att vara alert med fjärrkontrollen, för sändningen byter ständigt kanal. Man kan undra varför. Det är liksom förmiddag – hur viktigt kan det vara att ”Fieteri”, ett ”tvåspråkigt barnprogram på meänkieli och svenska” enligt tablån, sänds just i SVT1? Eller att en fransk dokumentär om munkar måste gå i just tvåan, just klockan 11?

På eftermiddagen fika ute med fotboll i tv:n i ögonvrån. Caféet har italiensk tv, som sänder alla matcher samtidigt i en kanal. Hoppar emellan. ”Förlåt, vänta lite, nu måste jag kolla för de visar mitt lag nu. Gjorde vi mål, eller?”

Inramningen just kring matcherna och i paus är så mycket bättre i svensk tv. Mindre reklam, mer av analyser och samtal. Något som italienarna kanske i och för sig tar igen några gånger om i femtioelva program efter matcherna.

När jag kommer hem har jag missat att se när Therese Borssén kom trea i slalom. Full pott för SVT: trots att Anja Pärson åkte ur redan på morgonen kom svenska framgångar både i den alpina skidåkningen och i sprinten som kanalen sände.

Följaktligen hade också Sportspegeln bättre och fylligare inslag från de svenska triumferna, med intervjuer med både Pärson, Borssén och sprintvinnarna, än vad TV4-sporten hade.

Något som inte sändes på tv igår var handbollens VM-kval i Turkiet. Roligt att TV4 ändå hade skickat dit Patrick Ekwall. Han gjorde ett fint reportage om herrlandslagets tillvaro och syn på framtiden i en synnerligen grå del av handbollsvärlden.

Och ja, just det. Sen var det Liga Europa.

Malena Johansson