”Jag blir så nervös att jag får ångest”

Anna Carin Olofsson spränger myten om sig själv

1 av 3 | Foto: Jerker Ivarsson
SPORTBLADET

RUHPOLDING

Det sägs att Anna Carin Olofsson aldrig blir nervös.

– Klart jag blir nervös. Jag vet ju hur jävla jobbigt det ska bli. Jag får nästan ångest.

Inför sista tävlingen före OS berättar Sveriges guldhopp Anna Carin Olofsson om förväntningarna inför OS, hur hon lärde sig skjuta under press redan som elvaåring och om sin kärlek till skor.

Världscupcirkusen har kommit till de bayerska alperna och Ruhpolding, skidskyttets Mecka.

Det svenska landslaget har kallat till presskonferens. Vid podiet sitter nio skidskyttar – sex grabbar och tre tjejer.

På journalistsidan är vi bara tre, Sportbladets reporter och fotograf samt TT:s man, på en av de märkligaste presskonferenserna vi besökt.

Tre världscupsegrar på en månad

Det blir några alibifrågor till grabbarna sen får de, och två av tjejerna, gå hem till det svenska huset i Ruhpolding och Anna Carin Olofsson sitta kvar.

För det är ju så – även om herrlaget är ett reellt medaljhopp i OS så är det Anna Carin vi kommit för att prata med.

På en månad och tre världscupsegrar har den lugna och kontrollerade 32-åriga ”härjedarlingen” seglat upp som ett av våra stora medaljhopp i OS.

Hon jämförs såväl med Magdalena Forsberg (”Nya Magda”) som Anja Pärson (tänkbar medaljskörd i OS).

– Jo, det är ju väldigt mycket frågor om de där medaljerna.

”Vet inte om jag kan hantera pressen i OS”

Hon säger att hon kan njuta av framgångarna och situationen trots pressen. En press som fick Magdalena Forsberg att duka under vid OS 1998.

– På SOK-träffen i våras berättade Magda hur hon efter det bestämde sig för att i Salt Lake (2002) skulle hon i varje fall ha kul. Det ska man nog tänka på nu – jag ska åka dit och ha roligt.

– Men jag vet ju ännu inte om jag kan hantera pressen i OS.

Även om hon redan gjort ett OS så är situationen en helt annan än inför Salt Lake City, då hon var ännu en av de där blyga skidtjejerna från Norrland som brukar åka in på plats 45–46 i världscupen.

– Det ska bli mer spännande nu.

Det är en helt annan Anna Carin Olofsson än för fyra år sen.

– Jag har säkert blivit tuffare. Jag har växt av att vara ensam tjej bland de här grabbarna. Det är en tuffare jargong, säger Anna Carin.

Lärde sig skjuta med pappas salongsgevär

Men att hon aldrig skulle bli nervös vid en tävling är en myt.

– Klart jag blir nervös. När jag ska tävla på eftermiddagen och sitter och tittar på grabbarna före blir jag skitnervös: ”snart är det jag”. Och så vet jag vet ju hur jävla jobbigt det ska bli. Det ger nästan ångest. Men sen när jag värmer upp och skjuter in mig brukar det försvinna. Då tänker jag att det här ska bli roligt ändå.

Att skjuta under press lärde hon sig redan som elvaåring.

Familjen – mamma, pappa, Anna Carin och syster – var ute i skogen. Pappa Göte hade salongsgeväret med sig och utmanade familjen: den som inte träffade plåtburken på två skott skulle få gå hem.

– Det var långt ut i skogen, flera mil. Men jag träffade redan på första, fast bara lite på kanten. Så jag siktade om och då blev det fullträff.

Har tagit över Magdas tränare

Mamma Margareta menar att det där nog var en avgörande händelse.

– Anna Carin kände pressen, men klarade av den och träffade. Det var viktigt för henne, har hon berättat.

Anna Carin hängde då och då med pappa ut på jakt och i sjunde klass sköt hon luftgevär på ”fria aktiviteter” när klasskamraterna gick och konfirmerade sig.

– Jag sköt sönder en lampa på skolan (skratt).

Lika dåligt gick det när hon bestämde sig för att prova på skidskytte efter att kört längdåkning organiserat sen hon var åtta år.

Det var direkt efter Salt Lake-OS. Hon anmälde sig till skidskytte-SM i Dala-Järna och fick hon låna en bössa.

Det blev tio bom på tio skott, elva straffrundor och sista platsen i sprinten.

Nästa dag, i jaktstarten, blev det också tio bom, fast nu på 20 skott.

Tröttnade på längdåkningen

Trots resultaten valde Anna Carin att fortsätta i sin nya sport.

– Jag hade tröttnat på längdåkningen och bestämt mig för att antingen lägga av eller prova något nytt. Jag kände att jag hade mer att ge. Och i skidskyttet var det så mycket lättsammare stämning. Inom längdåkningen är allt så allvarligt.

Samma vår avslutade Magdalena Forsberg sin sagolika karriär och Idrottssverige var övertygade om att skidskyttesporten vandrade tillbaka in i dödsskuggans dal för en lång tid framåt.

Men Magdas tränare Wolfgang Pichler såg möjligheterna i grabbarna, blev svensk landslagstränare och började bygga ett herrlag.

Och strax före jul 2002 ställde Anna Carin Olofsson upp i en tävling i Kiruna, vann, tog plats bland grabbarna och underkastade sig tyskens stenhårda träning.

Har bortåt 100 skor hemma i villan

Resten är, som det brukar heta, historia med ett VM-silver förra vintern, tre världscupsegrar i december och placeringsraden 51–25–10 i totala världscupen.

En annan historia är det här med skorna.

Anna Carin är skidskyttevärldens Imelda Marcos.

Hon kastar i princip aldrig ett par skor och även om hon ligger efter den filippinska diktatorfruns 5 000 så finns det snart bortåt 100 par skor hemma i villan i Lillhärdal.

– De här köpte jag strax före jul, säger hon och slänger upp ena stöveln på bordet.

– Nyligen tog jag fram ett par cowboystövlar som jag köpte för säkert 15 år sen. De är moderna igen.

Hon har haft samma storlek sen hon var tolv år.

– Men gummistövlarna mamma köpte för att jag skulle växa i kommer jag aldrig att kunna använda, de kommer alltid vara för stora.

Om en knapp månad ska Anna Carin visa att förväntningarna inte varit för stora och börja samla medaljer i stället för italienska skor i Turin.

Målet är en medalj på någon av de fyra distanserna.

– Jag har lika stor chans i alla fyra. Skjuter jag fullt borde jag vara på pallen.

I dag kör hon näst sista loppet före OS, sprinten i Ruhpolding, och på söndag väntar det sista, jaktstarten.

Anna Carin om...

Fakta: Hon kallas för ”Aco”...

Johan Flink