Fattiglapps-tv i all tydlighet

SPORTBLADET

Efter ett par stormiga dagar av debatt om såväl fotbollförbundets flathet gentemot förtryckarregimer som idrottens allmänna ansvar som samhällsvägvisare blev det till slut också lite fotboll.

Och det var lite fotboll på flera sätt. Det som hände på planen var inte direkt årets lattjolajbanfest, och sättet den paketerades på bjöd inte heller på någon karnevalstämning.

Den mindre kollegans tv-kanal har köpt in rättigheterna till fotbollslandslagets turné i Mellanöstern. Det är bra, för då slipper vi tjattävlingen om vem som ska sända den, att det är för dyrt, att ingen tittar.

Men sändningen visade med all önskvärd tydlighet vad som är Sport-Expressens svaghet. Det är fattiglapps-tv. Före matchen visades två intervjuer, båda inspelade på Arlanda innan planet lyfte med Tobias Hysén och Mattias Jonson till Saudiarabien.

Kommentatorn Niklas Jarelind och experten Sören Cratz satt i studio på hemmaplan (det sa de förstås inte, snarare försökte man ånyo få oss att tro att de var på plats genom ”Välkomna till Prins Faisal-stadion”).

Dessutom var ljudet från mellansnacket i studion både hoppigt och burkigt.

Med de förutsättningarna är det förstås inte lätt att göra en bra sändning, än mindre när landskampen inte bjöd på någon kamp.

Det som räddade sändningen till åtminstone ett par plus i betyg var Sören Cratz snack under matchen och Johan Mjällbys lite nervösa blick när Mats Olsson dömde ut Mjällbys forna lagkamrater å det grövsta.

Ett par dagar före nyår önskade jag att någon kanal skulle våga vara först med en web-tv-blogg. Gud och Patrick Ekwall hör bön.

Förvisso är det en aningen trevande inledning ”Mannen i vitt” givit oss under hans bloggs första tre dagar i livet. Men jag lever på hoppet och tror på Ekwalls talang.

Till OS är han rejält varm i kläderna.

Jonas Bladh