Vem stickade Stenis mössa?

SPORTBLADET

Den här vinterns kanske bästa tv-program: ”Svenska dialektmysterier” med Fredrik Lindström. Och även om det mesta Fredrik Lindström rör vid blir guld (utom hans novellsamling – den är riktigt usel) så ska han inte hyllas ensam.

Researchen, fotot, klippningen, musiken – ja hela produktionen för dialektmysterierna har varit suverän.

Och den har varit det för att den har gjort Sverige till ett exotiskt land.

När Lindström stannade sin bil på en väg inte långt ifrån mina hemtrakter i norra Skåne och sa ”här, precis här går gränsen till kontinenten” så satte han in vår lilla futtiga vardag i ett större perspektiv. Allting tycktes nära, fjärran länder bakom nästa kulle, historien bara minuter bort.

Varje program har varit som en tidsresa bakåt, som lyckats ställa vår samtid i ett förklarande ljus. ”Nu ska vi åka till 1500-talet”, säger Lindström och hoppar in i bilen.

Det har naturligtvis handlat om dialekter, men egentligen om så mycket mer än så – öppna möten med människor som plötsligt får anledning att reflektera över sin tillvaro.

Och vad har allt detta med sport att göra?

Naturligtvis ingenting.

Tyvärr.

För det ”Svenska dialektmysterier” visat är att det går att göra väldigt bra tv av i princip vad som helst – bara man gör det med samma hjärna och hjärta.

Och självklart skulle det gå att göra sådana program om sport också.

Dessvärre verkar ingen ha kommit på det.

Några idéer? Ja, med OS färskt i minnet skulle man kunna ta reda på vad sporten spelade för roll för nationalstatens framväxt. Man skulle kunna leta reda på svensk idrotts största sportreliker, Borgs garageport, Stenmarks mössor och de som stickade dem. Man skulle kunna skildra sport-Sveriges största trauman och skandaler. Man skulle kunna leta upp historiska platser, hitta de värsta fuskarna eller berätta om de största särlingarna.

Det finns, kort sagt, Hur Mycket Som Helst.

En mycket god idé skulle också vara att ge Fredrik Lindström fria händer till en sådan satsning inom sportsfären.

Ja, alltså, så länge han inte skriver en novellsamling.

Jonathan Jeppsson