Klart att vi ville se Kim Martin

SPORTBLADET

Vad skulle man se på, en dag som i?går?

Full av ironier, var den.

Ironiskt, att Kim Martin inte fick spela i en ishockeymatch med män eftersom de är professionella.

Eller att det svåraste valet den internationella kvinnodagens tv-tablå erbjöd i brist på Martin, var det mellan ”Top Model” och Champions League.

Ishockeyn i Sportexpressen hade jag aldrig övervägt att se om inte Kim Martin skulle spelat. Vissa ser det som ett problem, att Martin skulle vara med för att få såna som jag intresserade, såna som vanligtvis knappt är medvetna om att en betydelselös herrallsvensk hockeymatch ens existerar.

Jag förstår inte det problemet.

Det är som när Åsa Sandell blev vald till Sveriges sexigaste kvinna av tidningen QX för någon månad sen, och en tidning hade en enkätfråga apropå utmärkelsen, något i stil med ”borde det inte räcka med idrottsliga prestationer för att få uppmärksamhet?”

Jag förstår inte den frågan, heller. Idrott är väl mer än prestationer. Det är drama, känslor och, ja, till och med sex, eller politik.

Klart man ville se Kim. För att hon är en grym ishockeymålvakt, och för att hon hade givit den sportsligt betydelselösa matchen en betydelse.

Nu fick hon vara bisittare istället, och det var riktigt trevligt. Matchen puttrade på i Sportexpressen i en charmig lågbudgetstämning. I en studio som ser ut som hämtad från tidigt nittiotal (gråblå sammetsmjuk bakgrundsvägg) satt dessutom Maria Rooth, så jag hängde kvar och lyssnade på lagom improviserat matchprat och damhockeyprat.

Fast, till slut valde jag ju glamouren. Lätt. Och då menar jag inte premiären av svenska ”Top Model”. För vad är ett ”Top Model” utan Tyra Banks? Inte så mycket. Fotomodeller i allmänhet är väl ungefär lika (lite) intressanta som boxning, nuförtiden. Det krävs en Banks, en Sandell, eller Martin, ibland.

Eller Champions League-fotboll.

Malena Johansson