Kallur grät av lycka efter VM-bronset

Susanna trea efter målfotogranskning

Foto: Bildbyrån/Daniel Nilsson
SPORTBLADET

Moskva (TT:s utsände)

Efter att ha blivit blåst på finalplatsen i Helsingfors grät Susanna Kallur nästan lika mycket som det regnade.

Nu var det tårar av lycka, för VM-medaljen hon saknat:

– Det var som en chock nästan. Det är så mycket känslor som väller ut, sade Sanna efter bronset på 60 meter häck.

Efter en ovanligt bra start fällde sig Kallur över mållinjen i den ovanligt täta VM-finalen:

– Sedan var det bara att be för att se om jag hade hundradelarna på min sida.

Mellan de fyra första skiljde bara fyra hundradelar. Resultattavlan avslöjade snabbt att irländskan Derval O'Rourke vunnit på nationsrekordet 7,84, och en stund senare blinkade spanjorskan Glory Alozie fram som tvåa (7,86).

Men sedan följde en lång paus. Sekunderna som blev till minuter kändes som en evighet för ”Sanna”.

– Hela dagen har känts som den har varit tre år lång.

Men så plötsligt blinkade det till igen. Susannas bronstid var 7,87, en hundradel före amerikanska fyran Dannielle Carruthers.

– Åh, jag börjar gråta igen. Det är så himla härligt, sade Sanna när hon skulle förklara lyckokänslan.

EM-guld ifjol

Svenskan har ofta haft otur i OS och VM. Vid VM i Helsingfors – där hon sprang med bruten tumme och en spricka i ett revben – var alla vädrets makter emot henne.

– Jag gillar 60 meter häck, då är det inte något regn eller vind. Det var inte så kul att bli dränkt i Helsingfors.

Förra året vann hon EM-guldet inomhus på svenska rekordtiden 7,80.

– Jag känner mig i fantastiskt bra form och skulle nog kunna springa snabbare än 7,87. Men på ett mästerskap handlar det att få till det i just det där ögonblicket. Det är inte så lätt att gå ut och plocka hem en medalj.

Inför VM var Kallur tvåa på världsårsbästalistan bakom jamaicanskan Lacena Golding-Clarke med tiden 7,86.

– Jag är ju inte dum, jag har fattat att jag haft chansen. Men jag ville inte fokusera på medalj innan mästerskapet. Då blir det bara svårt att göra rätt saker.

Att det bara var tre hundradelar upp till en guldmedalj bekymrade inte den euforiska bronsmedaljören, även om hon var lite förvånad över irländskans resultatutveckling:

– Vi är lika gamla och har tampats under hela juniortiden, men hon har aldrig känts som en finaltjej. Men i år har hon tagit ett kliv och varit suveränt stabil. Det är bara att gratulera.

Jenny åtta

Inomhus-VM i Moskva var slutpunkten för inomhussäsongen. Nu väntar några månader tyngre träning inför EM i Göteborg i augusti.

– Med tanke på att ettan, tvåan och trean här i Moskva var från Europa kommer det att bli en ruggig EM-sommar. Jag hoppas det blir två svenskor i final då också, sade Sanna.

Tvillingsystern Jenny, som dragits med knäproblem under hela inomhussäsongen, gjorde årets tre snabbaste lopp under VM. Hon slutade åtta i finalen på 7,98. Semifinaltiden 7,93 var bara en hundradel från det personliga rekordet som gav silver i EM förra året.

– Jag är supernöjd – och skitglad för Sannas skull, sade hon.

TT