Vi är hejdlöst bortskämda

Jonathan Jeppsson: Allt är förstås det sanslösa OS:ets fel

SPORTBLADET

Sorry, Linus Thörnblad. Jag kommer inte att möta dig ute på Arlanda när du kommer hem med din bronsmedalj runt halsen.

Därmed inte sagt att du inte har förtjänat det.

För gårdagen var en fantastisk tv-sportdag. Södergren vann i Holmenkollen, Pärson plockade hem ännu en världscupseger, Thörnblad och Sanna Kallur tog varsin pallplats i friiddrotts-VM

Suveräna resultat, naturligtvis.

Men det finns ett problem.

Vi är hejdlöst bortskämda.

Inte kliver vi upp ur sängen för att Anja har en vanlig dag på jobbet, längre. Tyvärr.

Och allt är förstås det sanslösa OS:ets fel.

Ibland känns det fortfarande inte som man har fattat vad som egentligen hände. Som att det nu, när hesheten efter lyckovrålen har lagt sig, skulle behövas lite tid för reflektion. Nu är det med huvudet före in i hockeyslutspelet och Champions League, precis som vanligt.

Men saker och ting är inte som vanligt längre.

Vi kan inte låtsas som om ingenting har hänt.

VAD var det egentligen som hände? Hur kunde det gå så bra just nu? Säger detta något om en speciell tid, en laganda, ett system eller var allt bara en slump? Varför lyckades det nu och inte för fyra år sedan?

Mitt råd till SVT är att omedelbart göra en dokumentär om detta vårt mest fantastiska vinterspel någonsin. Den är redan på gång?

Bra. I så fall skulle jag vilja utvidga mitt råd.

För jag skulle vilja se en dokumentär som tar avstamp när Tommy Salo räddar straffen i Lillehammer och sedan följer oss hela vägen längs de halvmediokra insatserna i Nagano och Salt Lake City.

En golgatavandring av missade guldchanser, självförakt och hån från självgoda norrmän.

Det är ett, eller kanske till och med två, program jag skulle vilja se innan det här OS:et läggs till handlingarna.

Och när det är gjort så är jag redo att stå på vilken medborgarplats som helst och se Leif Pagrotsky dansa med Linus Thörnblad.

Jonathan Jeppsson