Tjuvläs boken

Exklusivt: Här är hela kapitel 6

SPORTBLADET

Peter Wennmans bok ”Svennis krig” finns nu i bokhandeln.

Exklusivt för Sportbladets läsare ger vi er här ett utdrag ur boken.

KAPITEL 6

VID ENTRÉN på konferenshotellet vid Gatwicks flygplats stod personalen uppställd i två prydliga rader.

Alla väntade på de tre medelålders män som var i antågande.

Först kom Göran Persson, Sveriges statsminister.

Sen kom Tony Blair, Storbritanniens premiärminister.

Sist anlände Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare från Värmland.

Om en besökare från yttre rymden fått till uppgift att peka ut vem av herrarna som INTE var minister hade han sannolikt misslyckats.

Svennis, elegant, världsvan och välskräddad, passade utmärkt in i sällskapet. Han försvann in i en salong tillsammans med Persson och Blair för att prata ledarskap, framgångsrecept och

fotbollsminnen.

Så långt hade det alltså gått. Så högt hade Sven-Göran Eriksson flugit på sina fotbollens guldvingar att statscheferna stod på kö för att få skaka hans hand.

Jag fångade honom i flykten efter mötet, Svennis stannade och var på ett strålande humör.

– Det är ofattbart, det här kunde jag aldrig drömma om när jag växte upp i lilla Torsby, sa han på sin sjungande värmländska.

Han var ödmjuk, varm, ännu inte förvandlad av den misstänksamhet som senare

skulle forma ett svårgenomträngligt skal runt honom.

DET HAR skrivits tjusiga biografier om Sven-Göran Eriksson där författarna klappat händer och dunkat rygg och gjort en stor sak av att ”Svennis är precis samma fina människa nu som när han var en okänd kille i Torsby. Han har inte förändrats ett dugg”.

Det är inget annat än bullshit.

Jag kunde på nära håll se hur Svennis förvandlades som person, hur han gradvis blev hårdare och kallare, mer sluten och mer bitter, mellan åren 2001 och 2006.

Och det hade väl varit konstigt annars. Ingen mänsklig varelse går opåverkad

genom ens en vecka som Englands mest påpassade man.

Men nu:

Glada dagar.

Livet lekte.

Lucky Sven stod i sin fullaste blom.

De två sista VM-kvalmatcherna, mot Albanien (2–0) och Grekland (2–2), hade varit spelmässigt sorgliga tillställningar, men David Beckhams frispark i sista sekunden mot grekerna hade ordnat ett litet mirakel.

Eftersom Tyskland samtidigt bara fått 0–0 hemma mot Finland var England gruppsegrare, klart för VM-spel.

INGENTING TYCKTES gå fel för Svennis.

Han blev utsedd till Årets Coach.

Möbeljätten IKEA bytte ut bokstäverna på varuhuset i London till SVEN.

Alla ville sola sig i glansen av ”The superswede” och använda sig av hans namn. Pengarna strömmade in på Erikssons konto, vare sig det nu gällde Playstation, sportdrycker eller cd-skivor med klassisk musik.

Och Drevet var nöjt.

Tidningarna skrev spaltmil om fotbollens Messias och experterna tävlade i

att försöka lösa gåtan, Svennis hemliga vinnarformel.

Det måste nog till en riktigt fläskig skandal för att rubba bilden av Mr

Perfect.

MEN VEM HADE ens kunnat fantisera ihop det som komma skulle?

Peter Wennman