Fick sitt livs chans – blev förlamad

Nu är Nick en stjärna i Paralympic: ”Olyckan har gett mig en fantastisk chans”

Nick Catanzarite i full fart i sin sitski.
Foto: ARNE FORSELL/BILDBYRÅN
Nick Catanzarite i full fart i sin sitski.
SPORTBLADET

SESTRIERE

Han var föråkare och såg chansen att visa upp sig.

Men föll och livet förändrades.

Nick Catanzarite kör fortfarande alpint – men med sitski.

Nick Catanzarite – har varit förlamad i elva år.
Foto: ARNE FORSELL/BILDBYRÅN
Nick Catanzarite – har varit förlamad i elva år.

18-årige Nicks liv tog en tvär vändning den 15 januari 1995. Han var föråkare i ett FIS-lopp i storslalom i amerikanska Winter Park och drömde om en framtid som skidåkare.

Men ett par portar från mål krossades hans dröm.

– Jag var lite sen i en sväng och försökte rätta till det, men var sen igen och jag föll. Det var ingen hemsk krasch, jag varit med om värre både före och efter, säger han när vi träffar honom i träningsbacken i Sestriere.

– Det var ett helt vanligt fall, men jag hade otur. Jag var medvetslös i ett par minuter och vaknade upp i backen. Jag försökte resa mig upp, men jag kom ingenstans.

Han hade brutit två kotor i ryggen och var förlamad från bröstet och neråt. Allt var plötsligt förändrat. På bara någon sekund gick han från att vara en vältränad idrottsman med drömmar om karriär till att tappa lusten för idrotten.

– Det var väldigt svårt. Det är väldigt svårt att råka ut för någonting sådant i tonåren.

Var det självklart att ta dig tillbaka till idrotten?

–Absolut inte. Jag hade inte gjort det om inte mina föräldrar och min coach övertygat mig. Jag hade inte orkat igenom all undervisning och all träning om det inte tagit bort hindrena åt mig.

– Jag hade sett sitski, men tyckte inte att det verkade kul och dessutom tyckte jag att jag var klar med min karriär. Men jag är enormt glad över att de fick mig att ändra mig. Det var tungt i början. Jag kunde inte åka lift, jag fick inte ordning på sitskin och ramlade. Efter ett tag så gick det bättre, att åka sitski och vanliga skidor är ungefär samma sak. Det är bara det att man har lite mindre kropp att arbeta med.

”Det finns de som har det värre..”

Hur klarar man mentalt av att gå vidare?

– Alla drabbas av tunga saker, man kanske är usel i matte, tvingas bära glasögon eller så är man fysiskt handikappad. Man måste göra det bästa av situationen. Jag har problem med mina ben, men det finns de som har det värre. Olyckan har givit mig en fantastisk chans, jag har fått uppleva ett två paralympics och jag tror aldrig att jag klarat mig till OS om jag inte blivit skadad, säger han och ler ödmjukt.

– Skadan öppnade nya dörrar för mig och det är jag enormt tacksam över. Jag har fått uppleva saker jag aldrig vågat drömma om. Jag är i Italien, på ett paralympics och bara det är otroligt.

I dag kan han dessutom ta en medalj – i storslalom.