SOK har gjort rätt - på fel sätt

SPORTBLADET

Först är man världsmästare, sen bara arrogant. Till slut gör man bort sig, lägger en pizza och undrar vad som hände.

Jodå, SOK har baksmälla.

Det första de borde se över är vem de delar säng med.

Att ingen kommit på det förut.

I åratal har våra skarpaste hjärnor funderat på hur man ska få fart i en bred debatt om hur vi ska organisera svensk idrott effektivt. Alla har tänkt så det knakar. Ta Arne Ljungqvist, till exempel, han är bara 26 år gammal men har åldrats av allt grubblande.

En boxaradvokat

Till slut gick det på en vecka.

Släng in ett OS-guld i hockey, en kasinokung, köttfärs, ananas, skinka, vitlök, gräddfilsdressing, en boxaradvokat och en väsande mafioso som kan få heta Douglas - och debatten tar fyr som en vedeldad ugn.

Nu kan den kanske till och med föras på ett vettigt sätt. Den inledande hysterin gjorde mig beklämd, medias allra mest populistiska sida visade upp sig och gjorde svart och vitt där det fanns en gråskala.

Sprinklar miljoner

SOK sprinklar hundratals miljoner över svensk OS-sport, pengar de får in genom sponsringsavtal. Deras enda stora tillgång är (genom IOK) att de äger rätten till varumärket "OS" i olika former.

Det är väl fullkomligt självklart att de måste bevaka den tillgången?

Om pizzerior i hela Sverige fritt får bjuda på OS-dricka och OS-pizza och OS-bord blir det svårt för SOK att förklara för, säg, Pizza Hut varför de ska betala X antal miljoner för samma rättighet.

Och varför ska företag pytsa miljoner för ett skrivet avtal som hockeyförbundet ändå pissar på när det passar?

Det fungerar likadant i andra länder. I Norge är det Idrettens Advokatkontor som ser över att ingen utnyttjar OS-varumärket utan att betala för det. Ingen tror väl fortfarande, 2006, att de Coca-Colympiadiska spelen handlar om ren idealism?

SOK bevakade OS-märket på exakt samma sätt under OS i Aten, utan att någon sa flaska.

Den här gången gjorde de rätt sak, men på fel sätt.

Och med hjälp av fel man.

Att låta vice ordföranden Björn Rosengrens byrå sköta bevakningen är skandalöst, att den sedan gör det på det här sättet är ännu värre.

Rosengren har, i ivern att skydda OS varumärke, skadat SOK:s eget så det står härliga till. Det mest fascinerande är att han fortfarande inte förstått att han gjort bort sig. Han har inte insett att hans vidrigt nitiska advokater (alla advokater borde verkligen heta Douglas) använt vätebomber där det räckt med vattenballonger.

En gammaldags pamp

Rosengren är en gammaldags pamp som borde gjort sitt i den olympiska rörelsen.

Det goda som det onda - köttfärsen, ananasen, skinkan, vitlöken et cetera - nu fört med sig är att varenda svensk som tappat mjölktänderna hugger efter SOK och ifrågasätter hur svensk idrott egentligen ska styras.

Den debatten är viktig, den borde flöda fritt fram till SOK:s årsmöte om en månad.

Att det är de stora förbunden som skäller mest är inte ett dugg överraskande. Jag vet inte hur ofta jag pratat med aktiva från mindre sporter som, nästan tårögt, tackat SOK för ett livsviktigt stöd.

SOK behövs, fristående från RF. Finns det något i sammelsuriet av synpunkter som är värt att lyssna på så är det i stället specialförbundens önskan att få mer att säga till om när det gäller hur pengarna ska fördelas bland deras aktiva.

Dessutom borde det vara hög tid att göra klart sponsrings- och varumärkesreglerna, en gång för alla, göra dem solklara för alla parter.

Jag menar, det här med att tolka dem verkar ju inte fungera så bra. Varken för Douglas eller högdjuren.

Simon Bank