Wennman: En efterlängtad fest blir sällan vad man hoppats på...

SPORTBLADET

Ni vet hur det är med fester som man gått och längtat efter:

Det blir sällan som man tänkt sig.

Det blir aldrig lika kul som man hoppats.

Det är alltid uppvärmningen som är bäst.

AIK hade en liten privat förfest med cirka 24000 deltagare innan domaren blåste till spel på Råsunda, det var mäktig allsång och kolsvarta tifos på norra stå (verkade mer begravningssvepningar än partybanderoller, om jag ska vara ärlig), det följdes av ett betydligt färggrannare jätteskynke på Kung Mjällby, sen bar spelarna iväg en gigantisk AIK-tröja från mittplan till publiken och innan allt var klart skulle det också tas lagbild på det allsvenska comeback-gänget.

Tjo och tjim, glad och gamman, härlig premiärstämning.

Under tiden stod gästerna, lilla Gefle IF, på sin planhalva och gjorde åkarbrasor i svinkylan och tittade storögt på jättepubliken.

- Nu vore det typiskt om Gefle gick upp och gjorde mål i första anfallet, sa jag till närmsta kollega.

Så blev det inte - men nästan.

Det tog 15 minuter innan planens överlägset bäste, den sensationelle Rene Makondele, tråcklade sig fram på vänsterkanten och skickade in bollen till Daniel Ytterbom - som hann före Johan Mjällby och på nåt märkligt sätt fick in bollen vid första stolpen.

0-1.

Det blev väldigt tyst i salongen.

Det var som om en objuden drummel smugit sig in på festen och börjat tafsa på värdinnan.

Nu tog det sig så småningom, det var klackarna i taket när AIK kvitterade till 1-1 (Markus Jonsson på straff) och sen tog ledningen med 2-1 (Berndt Hulsker på målvaktsretur), men det var ändå Gefle som fick sista ordet med Kristen Viikmäes välförtjänta kvittering.

Var AIK dåligt - eller Gefle bra?

Så vad säger man efter 2-2?

Vad säger man efter en match där de flesta tycktes ha glömt bort att det var AIK som var nykomlingar i serien, inte Gefle?

Var det AIK som var dåligt, eller var det Gefle som var överraskande bra?

Ja, herregud...kan man få välja båda svaren?

Gnaget hade sina ljusa ögonblick, framför allt i början av andra halvlek, men körde oftast fast i mitten och hittade alltför sällan ytor på kanterna. Derek Boateng i den släpande mittfältsrollen hade ett helt flygfält för sig själv att operera på, Gefles raka mittfält gav blanka fasen i honom, han fick stå där och lulla med bollen bäst han ville, och med all tid i världen till sitt förfogande förvandlades Boateng till nån slags överoffensiv kreatör (en misslyckad sådan) som hamnade längre och längre upp i planen.

Jag vet inte om det var en avsiktligt gillrad fälla av Gefle, men plötsligt började det säga svisch-svisch bakom ryggen på denne Boateng, det fanns ingen uppsamlande mittfältare hemma när gästerna vände spelet blixtsnabbt. Det samspelta gefleförsvaret (Thomas Hedlund/Magnus Wikström lysande i mitten, jag tror inte Gefles tränare Per Olsson skulle byta nån mot Johan Mjällby) skickade upp bollen till Rene Makondele och sen hamnade AIK i trubbel, gång på gång.

Jag har underskattat Gefle

Jag tror att jag har underskattat Gefle i år igen. Jag är lite småchockad över hur kallt, lugnt och rutinerat gänget uppträdde. I situationer där man i fjol hade paniktjongat bort bollen spelade man nu lugnt till närmsta gubbe, även i trånga lägen. Så gör bara ett lag där spelarna litar på varann.

Gefle fick nästan be om ursäkt för att man höll sig kvar i höstas, trots att man slog lag som IFK Göteborg, Malmö, Hammarby och Halmstad. I år är laget ännu bättre, det vågar jag säga efter denna enda match.

Anledningen är framför allt att den estländske landslagsmannen Kristen Viikmäe ser ut att vara ett jätteklipp. Här har Gefle fått ett perfekt komplement till den märklige Daniel Ytterbom i anfallet. Viikmäe är stark och målfarlig och kommer att få alla GIF-fans att sluta snacka om Hasse Berggren.

Makondele var grym

Sen då denne Rene Makondele, ex-djurgårdaren som hade det så trögt i början av förra säsongen.

Vilken grym match han gjorde!

Han höll hela AIK:s försvar sysselsatt och serverade två perfekta, målgivande passningar. Borde varit tre, förresten - Daniel Bernhardsson fumlade bort ett segermål för Gefle på ett direkt pinsamt sätt, och om inte den mannen hittar tillbaka till fjolårsformen måste GIF-tränaren Per Olsson hitta en ny lösning på högersidan.

Jag tycker alltså inte att det bör ringas i några alarmklockor i AIK-lägret, eftersom Gefle nog inte är den slagpåse som många trott. Det här var snarare, som Johan Mjällby sa, en nyttig läxa.

Förmodligen skulle också AIK haft en andra straff i slutminuten när Wilton Figueiredo revs ner av Thomas Hedlund, det såg verkligen misstänkt ut.

Men som sagt, en fest blir ju sällan så lyckad som man hoppas.

Peter Wennman