Anja-febern fick inte Sverige att stå stilla

SPORTBLADET

Anja-feber betydde något att jämföra med Stenmark-feber.

Om uttrycket tillåtes när det inte handlar om något sjukdomstillstånd egentligen.

Visst, det var mindre folk i tunnelbanan och i kvarteret än vanligt. Men att säga att Sverige stod stilla skulle vara att överdriva.

Dagens medieutbud gör att proportionerna inte blir lika stora. Dagens medieutbud gör att man lättare kan specialisera sina intressen.

Sporten utförsåkning och dess utövare har i alla fall ofta varit något som gjort att tv-tittarna i det här landet samlats framför apparaterna.

Frågan är om det har att göra med att de alpina disciplinerna är bra tv-sport. Eller om det har mer med tradition och kultur att göra sedan vi växte upp med Eurovisionssignaturen.

Klart att det i stort inte är en dålig tv-sport. Dramatiken finns med hundradelarna, dimensionerna är svåröverträffade med åkteknik och underlag, överblicken är bättre till skillnad från att själv stå i backen (trots att bekvämlighet ofta är överskattat).

Det jag ändå vill hävda är att mycket går förlorat från kameran i backen till tv-apparaten framför soffan. Att ge farten och fallhöjden rättvisa har man aldrig lyckats lösa.

Årets VM har varit det mest intressanta att följa någonsin, SVT:s sändningar har varit de bästa man haft för den här sporten och duon Björn Fagerlind/Stig Strand är den mest kunniga som kommenterat alpint.

Det betyder ändå inte att saker inte kan förbättras.

Fagerlind/Strand har jag försökt ge en spark i baken flera gånger.

Bildproduktionen likaså; i reportagen i Sportnytt och i det fantasifulla programnamnet VM-extra får vi ofta sevärda bilder från startkuren, sidan av branten och målfållan – de klippen skulle också kunna ge livesändningarna mer inlevelse.

Några andra saker:

Överskådliga startlistor fick vi i de första alpina sändningarna som jag minns på 70-talet, men nu för tiden är det väldigt svårt att få grepp om när åkarna startar.

Varför kan vi inte få se hela åken? Så jäkla bråttom har jag inte.

Det känns konstigt när professionella tv-journalister jublar åt åkares misslyckande.

”Bergen står tysta som alltid, dom vet hur man håller sig för skratt”, sjunger Ulf Lundell. SVT:s sändningar från Åre avnjuts allra bäst tillsammans med att hans ännu mer fenomenala bok Vinter i paradiset, den ger ett lite vidare och ett lite mer historiskt perspektiv på trakten.

Mattias Karlsson