Svårt att bli riktigt taggad

SPORTBLADET

Söndag morgon och väckaren ställd på 05.30. Allt för att vara laddad och klar inför damernas dubbeljakt från VM i Sapporo med start 06.00. Eller..?

Tyvärr, där någonstans gick gränsen.

Tidskillnaden är naturligtvis ett problem vid stora mästerskap – vi kan ju inte begära att samtliga vintertävlingar ska avgöras i Åre – och den riktiga taggen har haft svårt att infinna sig. Än så länge har vi (för Sverige är ju alltid ”vi”) tagit ett silver i skid-VM – genom Mats Larsson i sprint – och trots att reserven Larsson svarade för en stark prestation, komplett med en gråtande Gunde Svan i målfållan, är euforin inte i närheten av den som följde när Maria PH tog hem motsvarande valör vid damernas storslalom i Åre härom veckan.

Men backhoppningen – där snackar vi bra tv! Jag fastnade framför herrarnas VM-final i stora backen och den spännande upplösningen, kompletterad med en väldigt cool grafik där snurrande medaljer illustrerade hur långt hopparen var tvungen att eh... flyga för att knipa guld, silver eller brons, levererades alldeles utmärkt av SVT:s kommentatorspar Christer Ulfbåge och Anders (pre-Boklöv) Daun.

Backhoppningen hade dessutom turen att avgöras klockan 12.00 på lördagen svensk tid, rena sovmorgonen.

Den engelska ligacupfinalen brukar inte direkt vara någon kioskvältare, vare sig sportsligt eller tv-mässigt. Men matchen Chelsea–Arsenal hade allt; snygga mål – Theo Walcotts första i Arsenal-tröjan och (ständigt denne) Didier Drogbas två fullträffar i Chelsea-diton – heta känslor med tre röda kort som följd och drygt tio minuters tilläggstid på grund av John Terrys otäcka huvudskada. Viasat Sport gjorde dock rätt som valde att inte frossa i bilderna då Terry sparkades medvetslös av Arsenals Abou Diaby, en ren olyckshändelse.

Säsongskortet har tagit åt sig av kritiken. I kväll visas de tre (kan det visa sig) direkt avgörande streckmatcherna i hockeyns elitserie, och det är väl det som är själva poängen med att binda upp sig för ett abonnemang?