Alfelt: Det finns inga lyckliga skilsmässor

SPORTBLADET

Jag tror inte på lyckliga skilsmässor.

Så när Arne Erlandsen och Håkan Mild sitter bredvid varandra och berättar att små åsiktsskillnader ligger bakom det mest sensationella tränaravsked jag upplevt hör jag bara orden som inte sägs.

Orden som så många andra säger i skydd av anonymitet. Ord som förgiftad stämning, envåldshärskande, kommunikationsproblem, misskötsel, ohållbar situation...

En förklaring till att Erlandsen lämnar Blåvitt är att han vill vinna guld, men Mild vill tänka långsiktigt. "Det låter inte direkt trovärdigt", skriver Sportbladets Stefan Alfelt.Foo: KAMERAPRESS
En förklaring till att Erlandsen lämnar Blåvitt är att han vill vinna guld, men Mild vill tänka långsiktigt. "Det låter inte direkt trovärdigt", skriver Sportbladets Stefan Alfelt.Foo: KAMERAPRESS

Skilsmässan mellan IFK Göteborg och Arne Erlandsen är garanterat inte lycklig. Om den sista avgörande detaljen verkligen var att Erlandsen fick nej till att köpa Ham-Kams anfallare Espen Olsen måste äktenskapet sen länge ha befunnit sig i en rejäl kris.

Förklaringen att Erlandsen ville vinna guld i år men att Mild ville satsa på långsiktighet skulle vara en utlösande faktor låter inte direkt trovärdig. Ett backupköp för skadade George Mourad hade i sig knappast kunna fördärva möjligheterna för att skapa kontinuitet.

- IFK har en långsiktig plan och den är mer viktig än att ta SM-guld i år, säger Håkan Mild.

Långsiktighet - en utopi

Långsiktighet har blivit en utopi i svensk klubbfotboll. En långsiktig plan byggd på talangscouting och egen utveckling är bara möjlig i Sverige om man - som Håkan Mild resonerar - inte bryr sig om kortsiktiga resultat.

När resultat uppnås köps laget sönder från kapitalstarkare klubbar utomlands.

IFK har ändå under Erlandsen visat att en satsning på unga talanger kan vara en möjlig väg även till tillfällig framgång. Andraplatsen i fjol är ett bevis och nu när tränaren går eller får gå är Blåvitt i allra högsta grad fortfarande med i årets guldstrid.

Så egentligen har just nu båda skilsmässoparterna i princip fått sina önskningar uppfyllda.

Därför tror jag inte på leendena och försäkringarna om att alla är så överraskade över Erlandsens beslut. Lång och varaktig splittring brukar ligga bakom skilsmässor.

Norsk fajterinställning

Norrmannen är känd för sin fajterinställning såväl från sin tid som spelare och som tränare. Att han plötsligt känt att han inte längre kan bidra till att vinna det guld Göteborg har korn på låter inte som den Erlandsen jag lärt känna. Inte när målet ligger inom så nära räckhåll.

Hans tuffa träning med för mycket spring i förhållande till möjlighet att vila hörde jag klagomål på redan i fjol från spelare med stor erfarenhet av träning på toppnivå.

Fans och experters klagan över primitiv sparka långt och spring mycket-fotboll har jag hört sen Erlandsen blev ansvarig för Blåvitts spelidé.

Norrmannens ibland ganska tuffa

kritik av sina egna spelare har jag hört och förvånats en del över på flera presskonferenser.

Har presterat bra

Skilda fotbollsfilosofier, hårda ord och tråkig fotboll brukar ändå alltid accepteras när det hamnar i skymundan av uppnådda resultat.

IFK Göteborg har presterat anmärkningsvärt bra sett till förutsättningarna under Arne Erlandsens styre. Därför kommer jag inte att bli det minsta förvånad när de verkliga anledningarna till brytningen flyter upp till ytan.