Nivas dokument: Så här blåstes hela fotbollsvärlden

Mystiskt bolag bakom West Hams två supervärvningar: "Förstår fansens oro"

SPORTBLADET

Fotbollsvärlden, sensommaren 2006.

Agenter äger spelare, oligarker äger klubbar.

Lilla West Ham gör klart med två av världens största talanger - och alla undrar var jycken ligger begraven.

Sportbladet tar upp spaden och börjar gräva.

Det var sommaren 1978. Tottenhams manager Keith Burkinshaw flög till Buenos Aires utan att riktigt veta vad han kunde vänta sig. Några dagar tidigare hade en av hans kontakter berättat att Osvaldo Ardiles gärna ville spela i England.

Ardiles.

Månaden innan hade han blivit framröstad till turneringens bäste spelare när Argentina vunnit VM på hemmaplan.

Skulle verkligen Burkinshaw kunna få honom att flytta till ett kallt främmande land där ingen pratade spanska, att byta kontinent och skriva på för Tottenham?

- Jag kom fram och checkade in på mitt hotell. Nästan omedelbart kom Ardiles förbi i egen hög person, och inom 20 minuter hade vi kommit överens. Jag kunde inte fatta hur snabbt och smidigt allt gick, berättar Burkinshaw.

Och inte nog med det. I nästa ögonblick berättade Ardiles att han hade en vän, en annan världsmästare, som också gärna ville spela i England.

Kunde mister Burkinshaw måhända tänka sig att"?

- Jag arrangerade ett möte med Ricardo Villa också, och inom en minut hade vi kommit överens. Det måste varit den snabbaste affären i världshistorien.

Det var sommaren 1978. Keith Burkinshaw kunde belåtet summera årets fräckaste värvningskupp.

Mer invecklat än så behövde det tydligen inte vara att få två argentinska VM-spelare att flytta till London.

Klockan 16.52 förra torsdagen publicerade West Ham ett korthugget pressmeddelande:

"West Ham United är väldigt glada att tillkännage att vi skrivit kontrakt med de två argentinska VM-spelarna Carlos Tevez och Javier Mascherano. Paret har köpts för en hemlig summa, och skrev på permanenta kontrakt i eftermiddags. Alla andra aspekter av transfern kommer att förbli konfidentiella och hemliga".

Det är sommaren 2006. West Hams manager Alan Pardew ger en presskonferens på Upton Park utan att riktigt veta vad han ska säga.

- Hur övergången gick till? Jag vet faktiskt inte själv. 36 timmar innan transferfönstret stängde berättade ordföranden att det fanns en chans att få de här spelarna, och jag tror inte att det finns en manager som hade tackat nej.

"Jag bryr mig om kvaliteten"

Givetvis har Pardew hört snacket. Han vet att hela fotbollsvärlden är misstänksam mot affären som borde vara för stor och för dyr för West Ham.

Han känner till ryktet om att West Ham bara ska fungera som temporärt skyltfönster för de två argentinarna, och att det finns en klausul som innebär att de inte kan petas.

Han rycker på axlarna:

- Folk gillar inte förändringar, men vi måste erkänna att scenariot med transfers i Premier League har förändrats snabbt. Det är klart att jag förstår att fansen är oroliga och att spelarna undrar vad som händer. Jag är själv nyfiken - men samtidigt bryr jag mig inte. Allt jag bryr mig om är att ha fått den här kvaliteten till laget.

I nordöstra Brasilien finns en tradition bland krabbfiskarna. De fångar en liten rackare och stänger in den i ett gammalt bildäck.

Där får krabban sedan växa i skydd från omvärlden, växa tills den blivit stor nog för att säljas.

Kia Joorabchian har bott i Brasilien i två år nu, och kanske har han fått höra om traditionen.

Hade han bara svarat hade vi kunnat fråga honom - om uppfödning, om West Ham United och om två argentinska VM-spelare.

Iranskättlingen Joorabchian - en britt född den 14 juli 1971 eller en kanadensare född den 25 juli 1971, beroende på vilket av hans pass du tror på - kom in i fotbollsvärlden 2004.

Som företrädare för nystartade bolaget MSI så tog han över driften över den brasilianska storklubben Corinthians.

Arrangemanget var unikt, och rubbade fotbollens maktbalans.

Översatt till svenska termer fungerade det ungefär som om riskkapitalbolaget Agent 08 hade styrt över AIK.

Corinthians hade kvar sin gamla struktur - sina direktörer och presidenter - men de var i praktiken bara marionetter.

Vilka som verkligen bestämde? Hemligt.

Kia Joorabchian var visserligen MSI:s ansikte utåt, men det var inte han som styrde bolaget.

Investerade en halv miljard

Spåren gick österut. Många pekade ut ryska oligarker - vissa Roman Abramovitj - andra pratade om rika affärsmän från Mellanöstern.

Under ett framgångsrikt 2005 bekymrade sig ändå inte Corinthians-fansen särskilt mycket.

MSI investerade snabbt en halv miljard i klubben, köpte spelare som inget annat sydamerikanskt lag någonsin gjort.

"Timão" vann ligan - men en dag existerade plötsligt inte mästarlaget längre.

Maktens mystiska män hade bestämt att Carlos Tevez och Javier Mascherano - lagets kronjuveler - skulle flytta till Europa.

Corinthians kunde inget göra, då de inte ägde spelarna. Det gjorde MSI.

Och så, en dag sommaren 2006, landade Kia Joorabchian i London. Med sig hade han två argentinska fotbollsspelare och ett par kontrakt med hemligt innehåll och okända klausuler.

Krabborna hade vuxit ur sitt första bildäck. Det var dags att flytta till ett större.

Det är fortfarande sommaren 2006, även om den håller på att ta slut. Metaforernas mörka moln hänger ovanför Londons östra utkanter.

Något stort håller på att hända med West Ham. Jättetransfern var bara början.

Redan i fjol försökte MSI köpa hela klubben, och nu verkar ett nytt övertagningsförsök ha rullat igång.

I Brasilien har Corinthians supportrar konstaterat att de numera drivs som en farmarklubb, och många inom West Ham fruktar att de ska förvandlas till en europeisk falang.

Just nu erbjuder engelska bookmakers fem gånger pengarna till dem som spelar på att Tevez spelar för West Ham när nästa säsong börjar. De som tror att han spelar i Chelsea får bara två gånger insatsen.

Fotbollsvärlden, sensommaren 2006.

Rökridåer, dimbankar, pengar, pengar, pengar - men någonstans i mitten faktiskt också två 22-åriga argentinare som ska försökta hitta rätt i en ny tillvaro.

Själv säger Tevez:

- Förhoppningsvis kan vi upprepa vad Ardiles och Villa gjorde här. De lyckades i Tottenham, och är legendarer för oss.

Men vad vet han om Premier League? Vet han ens vad West Ham har för smeknamn?

- Si. Los Martillos. Hammarna.

Tevez tänker efter, och kommer på en sak till. Han grinar belåtet av tanken och de ojämna tänderna blänker till:

- Och så vet jag att de har Englands värsta huliganer. På kort tid har jag hamnat i ett främmande land där allt fungerar annorlunda - men något kommer jag i alla fall känna igen från Sydamerika.

Spelarna som ska lyfta Hammers

Bolaget MSI