Viasat skrapar bara på ytan

SPORTBLADET

Andra kvällen av Viasats storsatsning med massiv bevakning av Champions League blev inte mycket bättre än den första, den som kapades i den här spalten av altmeister Frank Östergren i går.

Försnacket var förvisso kortare, bara 45 mot gårdagens 90 minuter, men tempot är för segt för min smak. Emellanåt funkar det med sega diskussioner, men då får samtalet gärna göra mer än att bara skrapa på ytan som det ofta blir i Viasatstudion.

Att jag sedan valde att se Manchester United mot Celtic var både en fullträff och ett kapitalt felval. Fullträff för att det var brittisk fotboll när den är som allra bäst, med hårda närkamper och ett furiöst tempo. Felval för att Lasse Kinch kommenterade. Slutade räkna rena felsägningar redan efter en halvtimme. Vid det laget var Rooney Giggs och målvakten i Celtic både varnad och friad i samma situation.

I alla fall enligt kommentatorn.

När sedan inte heller Bosse Petersson, som jag gillar i vanliga fall, höll sin normala stil blev det nästan olidligt. Normalt är Petersson stenhård och träffsäker i sina analyser, men i går föll han in i en närmast hånfull och raljerande ton under stundom.

Viasat har i år valt att utnyttja alla sina sportkanaler för att sända så mycket som någonsin är möjligt från mästarligan, och det är jag innerligt tacksam för. Men det verkar som att tekniken strular. När jag i paus slog över till Viasat Sport 1 var ljudnivån väldigt låg, för att åter komma till normal nivå när samsändningen med TV6 återupptogs. Och varför sänds inte paussnacket alla kanalerna? Nu visades i stället en målkavalkad i Man U-pausen.

Inget ont som inte har något gott med sig, dock. Efter matcherna bjöd herrarna Runheim, Nordahl och Mjällby på en hyfsat rejäl genomgång av de mest intressanta matcherna och fina målrepriser från hela den första omgången. I fotbollsvärlden talar förlorare ofta om att ta med sig en positiv matchsekvens från förlustmatchen till nästa drabbning. Genomgången är Viasats sekvens att ta med.

Jonas Bladh