Wikegård - en hjälte av vår tid

SPORTBLADET

Wikegård har ett sätt att snacka som gör att jag genast sätter mig framåtlutad i soffan för att inte missa en stavelse, inte ett ansiktsutryck. Ibland är han totalt orädd och rättfram, ibland lite mer underfundigt inlindad.

Så till stålis, Ara Abrahamian. Att han gör comeback var en nyhet för mig, men det jag blev mest intresserad av är snacket om de nya reglerna i brottningen. Det lät faktiskt, utifrån mitt perspektiv i tv-soffan, som att den klassiska idrotten kan få tillbaka spänningen för oss som ser på. Nu ska ingen kunna ta poäng i första minuten och sedan maska sig till en vinst. Låter bra. Och det får nog mig att inte byta kanal när mattorna rullas ut i Peking 2008.

Det var en sån där kväll när det varken blev hackat eller malet i sport-tv-utbudet. Det var lite halvavslagen Uefa-cup, det var snooker och det var sumobrottning (!).

Men ingenstans hittade jag nerven.

Till dess att den nya tidens superhjälte trädde in i den gråa rutan. Nu talar jag inte om SVT:s rätt fjantiga vinjettering och musikval i reportaget om stålmannen" Ara Abrahamian (vilken jag snart återkommer till), utan om Niklas Wikegård.

Den före detta tränaren räddade stora delar av min vinter förra året med sina rappa och - framför allt - vansinnigt roliga analyser av elitserie-,

NHL- och landslagshockey.

I går pratade han om att Roger Melin alltid brukar göra bra ifrån sig under det första året i en ny klubb, men menade att när år två och tre kommer kan han få problem med att ge order med hela handen.

Jag tolkade det som en inlindad utdömning av Melin.

Jag fick för mig att Wikegård kanske tycker att Roger egentligen är lite för mjuk för att klara av att göra ett bra jobb som högste ansvarig. Jag kan förstås ha helt fel, med Wikegård vet man ju aldrig.

Sämst

Bäst