Norling är den ende som sticker ut i AIK

SPORTBLADET

En tränare väckte sitt lag med billiga, psykologiska trick. En tränare såg sitt lag somna hur sött som helst.

Jo, Rikard Norling är AIK:s största stjärna.

Ja, Häcken kan mycket väl vakna upp i superettan.

Det var valsöndag i Solna i går. Hur närmar man sig en slö söndagsmatch, tre dagar före ett frustande, festligt derby?

Det här är inte första gången som vi konstaterar att Rikard Norling valde rätt. Igen. Ni har läst hundra hyllningar till allsvenskans egen Rain man redan, det beror dels på att han är den ende som sticker ut i det stenhårda arbetslag som heter AIK, dels på att han gör det allra mesta rätt.

I går valde han att kasta om i laget igen, med tre rörliga anfallare och en ensam Kenny Pavey på högerkanten.

Taktiskt fungerade det inget vidare, AIK hotade Häcken i mitten, men kom i kläm i ett väldigt tätt försvar. Det fanns inte mycket till ytor mellan backlinje och mittfält, så spelet blev statiskt.

Jag var imponerad ändå.

Norling "lurar" spelarna

I Sverige finns två officiella statsreligioner. Den ena är den protestantiska kristendomen - den andra är kontinuitet och trygghet. Jag vet inte hur det är med Norlings förhållande till gud, men han är inte mycket för taktiskt kontinuitet. Generellt är det ju bra, det där med att spelare vet exakt hur de ska spela och springa, men i en söndagsmatch mot Häcken mitt i en positiv svit är det en lysande strategi.

Jag frågade Norling om det var ett trick, en metod för att väcka spelarna.

- Precis så. Det här var en lurig match, det är bra att göra spelarna lite oroliga. Kanske till och med köra med en trebackslinje, vad som helst.

AIK-tränaren flinade. Hans trixande och fixande med taktiska små knep är en överambition som kommer att straffa sig lite då och då (spelare spelar matcher, inte tränare), men i går flinade han.

Man gör ju det när man leder serien.

Vann på det tekniska

AIK imponerade inte i går. Det var trög fotboll, späckad med avslut men fattig på spets. Gnaget var till och med lite illa ute i första halvlek när Häcken bara var en billig felpassning från Hasse Berggren ifrån ett Peter Olofsson-friläge.

Matchen vanns på teknisk överlägsenhet. Kenny Pavey kom runt till inspel före paus, Mats Rubarth gjorde det efter, och Daniel Tjernström stod i mitten av allt och fördelade boll utan att bli stressad till en puls över 30 slag per minut.

Det var inte så spännande. Med en kvart kvar började Black Army sjunga om derbyt i stället. En sådan söndag, en sådan match var det.

Cockerspaniel på morfin

Häcken var med också, fast bara knappt. AIK spelade alltså med en väldigt offensiv attityd, och med en hyperoffensiv högerkant. Häcken hade den fysiske powerforwarden Robert Mambo-Mumba som vänsterytter, det var där de kunnat såra AIK. Problemet är att Häcken inte skulle kunna såra en cockerspaniel på morfin just nu.

De gånger det fanns lägen att pressa, ställa om, prestera något i går så valde getingarna från Hisingen tio gånger av tio att fega ur och ta försvarssida. När det gäller försvarare är det inget konstigt, men när även anfallare och mittfältare konstant viker ner sig är det ett tecken på att all vilja och tro lagts på is.

Häcken såg - trots alla sina kompetenta spelare - ut som ett uppgivet, lufsande lag i går. De förlorade på en proffsstraff (Mats Rubarth kastade sig in i Jonas Henriksson och fick en sökt men smart avblåsning) men såg aldrig ut som ett lag som kunde vinna över huvud taget.

Stefan Lundin ställer upp ett lag i raka, trygga linjer, men det är linjer utan dynamik och vilja. De få gånger som Häcken överraskade i går var när Teddy Lucic klev upp 50 meter från backlinjen, och det är inget sätt att vinna matcher på.

Superettanlag vinner guld

Häcken kan åka ur, trots en trupp för övre halvan. AIK är med i guldstriden, trots en trupp utan glittrande stjärnor. Vad ska man säga om det? Tja, varför inte citera många av de experttyckare som förnumstigt sågade Gnaget när de åkte ur för två år sedan med ett enda argument:

- Värvar man superettanspelare får man ett superettanlag.

Jo, eller så vinner man SM-guld.

Till sist: Socialdemokraterna värvade KFF-Lasse Johansson till sin valkampanj i Kalmar, så jag förstår inte varför de deppar i dag.

De borde väl vara glada att de inte åkte ur?

Simon Bank