Blå blocket regerar

CHELSEAS HJÄLTE Didier Drogba sänkte Liverpool med ett mål av högsta klass. Strax utanför straffområdet tog han ner en boll och vände snabbt och drog till med vänstern utan chans för Liverpoolmålvakten.
CHELSEAS HJÄLTE Didier Drogba sänkte Liverpool med ett mål av högsta klass. Strax utanför straffområdet tog han ner en boll och vände snabbt och drog till med vänstern utan chans för Liverpoolmålvakten.
SPORTBLADET

Jodå, det är blått här också.

Portsmouth, Chelsea och Everton har skaffat sig ett skapligt övertag mot det röda blocket (Manchester United, Arsenal och Liverpool).

Det är aningen tidigt att bilda regering, dock.

Det enskilda parti som går starkast framåt heter Arsenal - en rörelse med nya idéer och stark framtidstro.

Jag sitter här med min säkra tvåa på kupongen i matchen Man United-Arsenal och njuter av att ha fått rätt mot den lilla opinionsundersökning som utgjordes av Canal+ i går:

Varken experten Tomas Antonelius eller analytikern Stefan Thylin trodde att Gunners skulle kunna vinna på Old Trafford.

"Arsenal är ett mittenlag i ligan utan Thierry Henry", sa statsvetare Antonelius. "De kommer att bli överkörda".

Jag fattar inte att de missat det uppenbara.

Precis som jag tjatat om i de inledande omgångarna är Arsenal ett helt annat lag när de får möta ett motstånd som inte bara parkerar sig framför eget straffområde.

Eftersom United är tillräckligt bra för att odla ett eget spel fick Arsenal äntligen fart, djup och ytor nog att utnyttja sina kvicka, flyfotade spelvändningar.

Fantastiskt Drogba-nummer

Det blev, som jag förutspådde, en helt annan sak än det där "handbollsspelet" vi sett mot Aston Villa, Manchester City och Middlesborough.

Jag vill utropa Arsenal, och Arsene Wenger, tilll valdagens stora segrare.

Det vill inte säga lite eftersom de fyra stora möttes i en supersöndag som kanske sätter sin prägel på resten av säsongen:

Chelsea-Liverpool 1-0.

Man United-Arsenal 0-1.

Två ynka mål på 180 minuters krig mellan alla dessa världsartister, det må låta en aning trist.

Men vilka mål!

lDidier Drogba tog ner en boll på bröstet med Jamie Carragher i ryggen, vände ett halvt varv och tryckte på uppstuds in Chelseas segermål med vänstern...det var ett fantastiskt fotbollsnummer. Även om jag vill lägga in en brasklapp här som Antonelius/Thylin missade: det var en smula tur med i bilden. Drogba har väl aldrig förr träffat så rent med vänstern och hans kroppsspråk efteråt sa "va, gick den in?"

Liverpool hämtade sig aldrig efter det trots att hemmaspelaren Michael Ballack blev utvisad tidigt i andra. Med en man mer beordrade Rafael Benitez full fart framåt på Stamford Bridge, kvitteringen hängde onekligen i luften några gånger, men det är banne mig inte lätt att göra mål på ett försvar som Chelseas.

Det blå blocket malde till slut ner det röda, och ser vi till ett längre perspektiv verkar Chelsea onekligen vara en kraftig guldfavorit också i år.

En klockren seger

lArsenals segermål mot United bar en annan stämpel. Efter att Gilberto missat en straff i början (bra räddning av United reservkeeper Kuszczak) tog det Gunners en evighet, ett maratonlopp och en bestigning av Himalaya att hitta den där luckan i Uniteds mittförsvar, men alla visste att den fanns där nånstans och när Fabregas tråcklade sig igenom och stack in bollen til Lill-Kanu, Adebayor, var saken klar.

Arsenal vann matchen som måste vinnas, mot det obesegrade United, och det var en klockren seger. Ingen slump, bara frukten av ett stenhårt och passionerat arbete.

Jag vill hävda att jag aldrig sett Man United skapa så få målchanser över 90 minuter, trots att Wayne Rooney var tillbaka. Även om nu Jens Lehmanns räddning på Solskjaers skott i slutminuterna var bland det svettigasste man sett.

Arsenal spöade alltså United borta, inför 75 000 på Old Trafford, och gjorde det UTAN Thierry Henry.

Det är en del att tänka på, eller hur?

Den blå sidan

Den röda sidan

Wennman listar

Portsmouth

...min

...publiksång