I kväll 21.45 – regimskifte?

Eldar kommer att brinna... I kväll är AIK på väg att springa om och förbi Djurgården, skriver Sportbladets Simon Bank.
Foto: AFTONBLADET/ARKIV
Eldar kommer att brinna... I kväll är AIK på väg att springa om och förbi Djurgården, skriver Sportbladets Simon Bank.
SPORTBLADET

I en tid för inte så länge sedan var AIK i en värld, Djurgården i en annan.

De är i samma värld nu.

I kväll brinner eldar på Råsunda, i kväll är AIK på väg att springa om och förbi.

September är snäll mot Stockholm. I går var det samma långsamma solljus som hängt i en vecka; jag åt hummersoppa och mörkt bröd i en Enskede-paviljong och den tunga, mörka hösten ville vänta ett tag till.

Eller åtminstone till i kväll.

Man behöver inte vara mer djurgårdare än den skallige statsministern för att förstå vilken vinterkyla som väntar på andra sidan Råsunda. Om svenska mästarna åker hem från sin hemmamatch utan poäng är det en kniv rakt in i klubbmärket, och knivar gör alltid som mest ont när man vet varifrån de kommer.

Den här kommer underifrån.

Det nya AIK:s comeback hade fått Lazaruz att ta livet av sig av ren avund, de var totalt uträknade som både förening och lag för mindre än två år sedan. Klubben hade inte kunnat må sämre ens om Solna brunnit upp och sjunkit i Träsksjön. Samtidigt.

Om Djurgården förlorar är det inte slut...

I kväll spelar de för att skära av Djurgården från guldstriden, vilket inte ens Djurgården lyckats med än trots ivriga försök. Dif har sällan sett ut som ett lag som är kapabelt att vinna vare sig matcher eller guld i år, men ändå finns de med i klungan inför det allsvenska upploppet.

Det är stor upp-till-bevis-kväll i Stockholmsfotbollen. För dem på läktarna, som har en chans att manifestera den kärlek som fick Stockholm att glöda, i stället för det hat som fick Hammarby att rodna. Och för Djurgårdens spelare, som fått en sista chans att vara med i toppen.

Detta är enkelt: Om Djurgården förlorar i kväll är de borta.

Detta är svårare: Om Djurgården förlorar i kväll är de inte slut.

Dif har, till skillnad från AIK 2004, en organisation som är byggd för stormar. En trygg ordförande, en klubbdirektör med stort förtroendekapital, en sugen finansiär, erfarenhet från Europa, en trupp med många grundkompetenta spelare. De slet sig till ett SM-guld i fjol och lär byta tränare om det blir ett misslyckande i år - men de behöver inte bygga om allt, och de är inte slagna i striden om Stockholm.

Djurgården är en trygg klubb i en otrygg situation.

AIK?

AIK är en nyförälskad tonåring.

AIK har ett begränsat lag, men obegränsade möjligheter. Och en gång till, bara för att det är så roligt: För två år sedan tävlade folk om att skratta åt hur dum Peter Kisfaludy var som inte förstod att "om man värvar superettanspelare så hamnar man i superettan". Nu har Gnaget värvat superettanspelare som om det inte fanns någon morgondag - och spöat skiten ur hela Fotbolls-Sverige.

Jag ser så mycket fram emot matchen i kväll, men så är jag inte klubbledare heller.

Spelarna kommer att avgöra matchen

AIK:s fans kommer att tända eldar - den säkra, sanktionerade sorten - och vi kommer att få se en match som inte går att kontrollera fullt ut. Rikard Norling har försökt kontrollera två derbyn i år, det ena gav han bort med överambitiösa offsidefällor, det andra vann han genom att styra uppspel. Om han försöker hitta en massa stora, överbegåvade överraskningar i kväll gör han ett misstag.

Taktik styr matcher, men spelare avgör dem.

Och allsvenska matcher blir inte mycket större.

Jag räknar med att Kjell Jonevret ställer upp som senast, med fyra på mittfältet, fem när de förlorat boll. Utan Mattias Jonson tappar Dif löpstyrka, defensivt är Jonson jobbig på samma sätt Niclas Alexandersson; han förstår inte riktigt när han blivit överspelad.

Djurgården behöver två anfallare att ställa om på, för de kommer inte att kunna såga sig igenom och rulla boll med tre. Dif var som bäst mot MFF när de spelade kontringsfotboll, där finns deras bästa chans i kväll också.

Det kommer att bli en rasande match mellan två lag som gillar fart, dömd av den ende svenske domare (Peter Fröjdfeldt) som gör det.

Varje centimeter betyder något

AIK vinner matcher på fart. De vinner på passningsspel och förmågan att kunna anfalla brett. De blottade sig stundtals mot Häcken, och har inte råd att göra det i kväll. Mot Djurgården borde de söka snabbare anfall; jag är inte alls säker på att de gynnas av att ha mest av bollen.

Om Rikard Norling var typen som man visste var man hade så spelar AIK 4-4-2 i kväll, med Nicklas Carlsson bredvid Niklas Sandberg i mittförsvaret och Kenny Pavey på mittfältet. Nu vet ingen var man har Norling (jag är inte helt säker på att Norling själv vet alla gånger), så det kan lika gärna bli 2-1-4-3 med Daniel Örlund som balansspelare och Stefan Söderberg på topp.

Jag tror att AIK kommer att söka snabbare uppspel, möjligen mot Bernt Hulsker, för att såra Djurgården bakom Matias Concha. Jag tror att Djurgården kommer att pressa hårdare än i vårderbyt. Jag tror att Dif kommer att ta poäng enbart eftersom de måste.

Men jag vet inget annat än att det kommer att brinna eldar i Solna i kväll, över ett derby där varje centimeter betyder något.