Anrell: Hedström är elitseriens största och viktigaste stjärna

– men kan du bära Timrå på dina späda axlar?

SPORTBLADET

TIMRÅ

Kan du bära Timrå på dina axlar, frågade en lokaltidningsjournalist efter matchen.

-Det funkar inte så, svarade Jonathan Hedström.

Nej, det gör ju inte det. Jag skulle snarare vilja fråga:

-Kan du bära elitserien på dina numera ganska späda axlar, Jonte?

Skulle tro det.

Det var säsongspremiär i Timrå och hemmalaget slog Modo med 3-0. Modo var sömnigt och om jag skrev i går att det var dags för Skellefteå att vakna eftersom elitserien faktiskt startat så är det ännu mera akut att skriva i dag:

- Vakna Modo. I morgon spelar ni invigningsmatch i ert magnifika skrytbygge nere i hamnen. Skäm för Guds och pingstkyrkans skull inte ut er på den stora invigningskvällen. Niklas Sundström, Per Svartvadet och de andra stjärnorna måste väckas handfast.

Klarar du det Harald Lückner?

Annars kan Örnsköldsviks stora kväll bli mera galla än gala.

Men Timrå fick en drömstart på säsongen. Fyra centrar klev fram och visade att de vill vara med på den stora scenen i år. Sämst var egentligen förstafemmans Riku Hahl och bäst var Johan Andersson, Fredrik Warg och fjunisen Peter Regin. Unga, mogna, sugna.

Men outstanding var Jonathan Hedström. På plan - och utanför plan.

Jag tänkte på NHL när jag såg honom spela hockey. Jag tänkte på Sopranos när jag hörde honom prata efteråt. Han höll stor show och han gjorde det med en ytterst exklusiv elegans.

Hedström är en märklig man. Han kan stå i den bisarra machomiljö som är både Sopranos och ett elitserieomklädningsrum och prata om de mjukaste av värden. Tony Soprano, ni vet. Han berättade utan tillstymmelse till bekymmer om sina fyra samtal med psykologen Åke Fjellström det senaste dygnet. Bara för att stärka sig själv och bli bättre som människa, som han uttryckte det.

Jontes snack - en bisarr njutning

Hur ofta hör ni hockeyspelare - ja just det, ni tänkte lite på allt som begreppet "hockeyspelare" står för - säga sånt? Hur ofta hör ni fotbollsspelare tala så. Jag kan nämna ett tjog fotbollsspelare som skulle behöva 4000 psykologsamtal och nästan lika många hockeyspelare. I alla fall tre.

Och att prata mat med Jonte är också en bisarr njutning.

Vi kan prata bristen på bra sushi i Sundsvall och Timrå. Det är sånt man sällan pratar om. Jonathan berättar om tiden i NHL när familjen åkt hem och han vantrivdes och bara åt sushi och gick ner tio kilo.

Det är också sånt man sällan pratar med hockeystjärnor om.

Ungefär som Tony Soprano som vågade erkänna sina problem och gå till psykolog.

Att erkänna att man inte mår bra är som att be om stryk, gissar jag att de flesta tror. Jonathan Hedström står över sånt. Han vågar erkänna, och gör det därmed till en styrka.

Bättre mottagen i Timrå

Och varför skulle det inte vara det; hela hans uppenbarelse med den Alf-liknande strukturen, några tänder borta, en snusbobba stor som en undulat under läppen och så det där flinet som jag skulle vilja påstå håller världsklass bara det.

-Ja, jag fick bättre mottagande här i kväll än i Skellefte, sa han och log som en som bara förstått idrottens hela väsen kan göra. Inte elakt. Bara njutningsfullt. Hemstaden Skellefteå har inte glömt hans svek. Den kommer att välkomna honom med ännu fler burop nästa gång.

Matchen då?

Hur bra var Hedström?

Jag tyckte att hans kedja var så där. Det märks att Timo Pärssinens senaste säsong i Zug var ett fiasko och att han var bänkad mest. Det märks att Riku Hahl har en bit kvar till spelet som gjorde honom till en en spelare för World Cup.

Viktigare än någon annan

Det var Hedström som lyfte kedjan med sin överlägsna förmåga att föra pucken samtidigt som han har överblick. Målen var lite märkliga; en back gick åt fel håll - kanske blev han fintad - och plötsligt låg pucken i mål. Det andra styrde han in med sin lilla späda mage. Antagligen utan att veta om det, men det är sånt som ändå räknas och sånt som spelare som vågar gör. Han vågade styra in framför mål vid första målet -trots att det skulle kunnat gjort mycket ont. Han vågade stå framför mål och ta stryk. Och en poäng som målskytt.

Jonathan Hedström är tillbaka i elitserien. Det ska Timrå vara mycket glada över.

Jag tycker att han är elitseriens största stjärna och har svårt att tro att någon annan spelare kommer att vara lika viktig i år.

Det ska hela elitserien vara tacksam för.

Det var när han mådde dåligt i Anaheim som elitserien började må mycket bättre.

Så kan det gå.