Hockey-tv måste inte vara lättsamt

SPORTBLADET

Det är lika små marginaler i idrotten som i tv-idrotten. Ett exempel:

SVT:s hockeystudio.

Första dagen från Karjala Cup var snudd på bedrövlig med tråkiga gäster och ämnen som varken debatterades bra eller uttömmande. I går var det snurriga och tafatta ett minne blott.

Borta var Torgny Bendelin och Anders Huusko och istället satt Leif Boork och Johan Tornberg som gäster i de orangea fåtöljerna. Programledaren Marie Lehmann var visserligen fortfarande Marie Lehmann – men en betydligt bättre version av henne.

Och, kors i taket, de här små förändringarna gav en intressant diskussion i två akter om lagbygge. Nyblivne huvudtränare Tornberg och framför allt Boorken gav oss tittare en inblick inte bara i hur de resonerar kring att formera kedjor utan också i hur man skapar harmoni i gruppen – och därigenom en större chans att vinna varje match.

Jag hoppas andra svenska, stora förespråkare av ”gruppen” tittade.

Det var ett bevis på att hockey-tv inte behöver vara fånigt och/eller lättsamt. Sporten kan tas på allvar och det finns massor av detaljer att förklara och fördjupa sig i.

Jag är inte den som brukar säga att det var bättre förr. Inte för att jag vägrar inse det, utan för att det oftast inte är sant.

Men vissa saker kanske var bättre förr (Anja Pärsons tider till exempel).

Och när man kliver upp, för mig, vansinnigt tidigt för att se alpin skidåkning så längtar jag efter en tråkigare, fulare grafik, snyggare dräkter, roliga eller inga mässor, bättre kommentator, långsammare åkare – och Ingemar Stenmark.

Sverige stannade inte i går. Heller.

Det var bättre förr.

Jag trodde att det skulle bli en fars när Niklas Wikegård och rösten från öst, Kaj Kunnas, tillsammans skulle kommentera matchen mellan Finland och Tjeckien i Karjala Cup.

Men det blev faktiskt ett ganska intressant och lyckat experiment. Mycket av det, av mig, förväntade larvet uteblev när Wikegård och Kunnas fokuserade på hockeymatchen.

Mattias Wikdahl