Skolbasket – ren och ärlig

SPORTBLADET

Det är ett mysterium för svårt för mig att förklara. Men så här är det: Outvecklade nästan-idrottsmän drar en gigantisk publik i USA.

På plats i New York har jag ungefär 30 kanaler på min lika outvecklade hotell-tv. Några av dem visar komedirepriser och jag är väldigt glad. Några av dem visar filmer av nästan senaste snitt och jag jublar. Några visar liveidrott – och jag kan knappt lämna hotellrummet.

ESPN 2, kvalitetsmässigt absolut inte att förväxla med till exempel Viasat 2, Eurosport 2 eller Canal+ Sport 2, visar skolbasket när ESPN 1 är upptagen med att visa vuxenidrott. Och det är inte bara pliktskyldiga sändningar. Det är maffigt med studio, analyser, gästtyckare och hela köret.

Att skolbasket – college, för att vara precis – är en sån stor affär kan tyckas märkligt.

Det handlar ju alltså om en ofta ojämn kamp mellan pojkar/män i en ålder då de är långt ifrån fullfjädrade. I collegeidrotten finns alla sorter. De som bara gör ett gästspel i väntan på proffsmiljonerna, de som gör ett långt gästspel och sedan ruttnar bort i usla ligor och de som gör en långt gästspel men med liten tanke på idrott och stor tanke på utbildning.

När de här sorterna ställs mot varandra, speciellt när pojkar möter män, blir det en aning... tja, en aning fånigt faktiskt.

Jag förstår ändå lockelsen. I ett land som USA är collegeidrotten ren och ärlig, spelmässigt till och med naiv ibland. Ingen får betalt (öppet) och det är ambition, passion och kärlek som är drivkraften, inte bilar och guld, eller bilar av guld.

Hockey då?

Väggen Henke Lundqvist? Spelgeniet Micke Nylander? Nja. Jag plockade upp en dagstidning på fredagen där förstasidans stora rubrik löd Breakout (genombrottet). Under rubriken står det att tidningen avslöjar New Yorks bäst hållna hemlighet: Henrik Lundqvist och New York Rangers. Det är lite skillnad från basketen där New York-lagen behandlas grundligt varje dag. New York Rangers, som faktiskt spelar i Madison Square Garden mitt på Manhattan, anses vara en hemlighet, en liten kul grej som man eventuellt kan kolla in om man har en kväll över. Inne i tidningen är det en stor artikel om fansen och läsarna uppmanas att ge hockeyn en chans. Det säger en del.

Mattias Wikdahl