Placerade nyheter i välvilliga medier

SPORTBLADET

Chris Härenstam, den försvunne fotbollskommentatorn.

Så kom jag att tänka nu när Eurosport sänder från Asian Games. Bangladesh, Jordanien, Libanon, lag och matcher Chris Härenstam skulle gått in för med entusiasm och ett kunnande till och Sportbladets Erik Niva skulle imponeras av.

Jag vet att en del av er tycker att tanken på försvunnen är sympatisk. Själv tycker jag det är trist. För det var som fotbollskommentator Chris Härenstam värvades till SVT och det minsta han där har att kommentera är fotboll.

Med EM 2008 troligen förlorat kan det dröja till VM 2010 innan SVT sänder fotboll. Och så länge tror jag inte Chris Härenstam vill vänta, kanske är han i tanken redan på väg till andra kanaler.

Vid några tillfällen

har det inträffat att tv-sportchefer hört av sig med en viskande önskan om ”skriv snällt”. Möjligen kan den uttryckta önskan spåras till den positiva varumärkesprofil en kommentator tros kunna ge kanalen.

Tv-sports självförhärligande tar sig också andra uttryck. När en kanal i dagarna förlängt anställningen för några medarbetare pumpas budskapet ut i en kampanj som designad av en PR-byrå. Med nyheten först ”placerad” i välvilliga medier.

Hela förfarandet stinker. Det drar ner tv-sport till den sjabbiga variténnivå där utroparna lockar med skäggiga damer.

”Sporten” i TV4

visas även i Sportexpressen. Samma med ”Fotbollskanalen”. Det sistnämnda skändar den trovärdighet jag då och då tror TV4-sporten ändå strävar efter. I ”Fotbollskväll” finns nämligen en medarbetare som fick tvångsluta skriva fotboll i en tidning för att han också tjände en fotbollsagent. Men i TV4 är denne etiskt tveksamme person välkommen. Samtidigt syns han även i en kanal tillhörande den tidning som förbjöd honom skriva om fotboll. Förklara etiken, någon?

Bowls, så engelskt

, så eftertänksamt, så precisionskrävande. Precis i sina kommentarer är också Eurosports Paul Ahlgren. Han har ett eftertänksamt sätt att guida, samt lärorikt. När det lilla händer, det som resulterar i det stora, förstår vi varför.

Frank Östergren