Radarparet blev griniga gubbar

SPORTBLADET

Chris Härenstam och Niklas Wikegård, nog kunde ni ha varit mer generösa mot ryssarna när de vände JVM-matchen mot Sverige.

För då förvandlandes ni från glada gossar till riktigt gnälliga gubbar.

Svenskarna gjorde fel, coachen gjorde fel, publiken var för tyst, ”vi” blev ”Sverige”. Om den ryska skickligheten hördes inget förrän 16.00 i period två, då yttrades ”ryssarna gör en bra match”.

Hördes gjorde som vanligt Niklas Wikegård, för kväll i favorit­rollen som övercoach. Jag har svårt att höra charmen i hans sökta ordvrängeri, ett språk lika konstruerat som södersnacket.

Chris Härenstam låter honom också ta över sändningen. Förvånande, med tanke på att Chris Härenstam när det gäller fotboll är mycket tydlig med hur han vill ha rollfördelningen mellan kommentator och expert.

”Fotboll är livet” är vi många som tycker. Det är också titeln på en avhandling om svenska fotbollstjejer och tv-sport. Författare är Britt-Marie Ringfjord, verksam vid högskolan i Kalmar.

En av de intervjuade flickorna efterlyser en ungdomsvariant av ”Lilla sportspegeln”. Vilken kanal hinner först?

40 638 timmar sport sände brittiska Sky Sports förra året. Det är 800 timmar fler än 2005. Då är tv-koncernens ppv-sändningar oräknade.

I topp givetvis fotboll med 6 082 timmar.

100 timmar räcker också. Ungefär så många direktsända timmar blir det lördag-söndag i svenska kanaler.

Detta utan Premier League och serie A, men med stor FA-cup-satsning i Viasat Sport 1. Tyvärr med samma kompisgänggubbar i analyssofforna.

Själv drömmer jag om en soffa med Torbjörn Andersson, som skrev avhandlingen ”Kung Fotboll”, Sportbladets Jennifer Wegerup och Peter Dahlen vid Bergens universitet, kunnigast i Norden på tv-sport.

Det skulle bli gudomligt långt från ”vilken härlig fotbollsfest” och ”känsliga fötter”.