TV4-sporten har slängt sin heder

SPORTBLADET

Det mest chockerande med uppdelningen av Afrika är kanske inte vad man gjorde, utan lättsinnet med vilket man gjorde det.

Så skriver Henk Wesseling i inledningen av sin bok ”Söndra och härska” som osentimentalt beskriver Europas uppdelning av Afrika.

Raderna äter sig in i mitt sinne. Några dagar senare läser jag i Sportbladet Robert Lauls avslöjande om att TV4 ställer sig i Lars-Åke Lagrells tjänst tänker jag direkt på med vilket lättsinne TV4-sporten slänger sin journalistiska heder.

Fyrans VD Jan Scherman ger Lars-Åke Lagrell mandat att styra kanalens svenska fotbollsutbud dit Fotbollförbundet önskar.

Det som sker är inte ens ett journalistiskt lågvattenmärke. Det är bara lågvatten, förorenat av den korruption vi brukar beskylla andra länders sportjournalister för.

Några av er invänder nu att Sportbladet också stöder svensk fotboll. Svaret är ja. Men det är skillnad på sponsring och redaktionell bevakning. Sportbladet skulle aldrig låta Lars-Åke Lagrell bestämma vad vi ska skriva. Medan TV4 tänker tillåta honom att utforma fotbollssändningarna.

Från fyrans sportredaktion hörs givetvis inte ett protestpip när ”Fotbollskanalen” blir ”Förbundskanalen”. För där är man redan fotbollselitens rumpnissar, alltid villiga att smickra stjärnorna och pamparna. Det räcker med att läsa några av fyrasportens medarbetares nätbloggar. Där skiner egenglädjen över att få umgås privat med de man på andra redaktioner har som uppdrag att granska.

Mikael Bergvall, Eurosport, gör aldrig en dålig match. Att ingen annan kanal försökt värva honom är obegripligt.

”I vanliga fall är han en kanonskytt”. Säger Christer Ulfbåge klockan 14:07 om en skidskytt med gevär.

Calle Johansson är tillbaka och Niklas Holmgren är så lycklig. Det är vi tittare också.

Viasat Sport sänder en egen kändistävling i golf och i brist på annat börjar jag titta. Fortsätter dessutom att titta, för Göran Zachrisson förvandlar det torftiga till verbal kulinaritet.

Frank Östergren