Larssons "nääe" blir rätt ofta ett ja

Erik Niva om Henkes framtid i United

SPORTBLADET
Foto: AFP

"Jag kommer inte att ändra på mitt beslut. Det är noga genomtänkt. Jag vet vad jag vill och är inte den som vacklar fram och tillbaka.”

– Henrik Larsson om beslutet att sluta spela för det svenska landslaget efter VM 2002, Expressen, 19 juni 2002.

Hur skulle du beskriva Henrik Larssons karaktär?

Skulle du kanske använda ord som bestämd, beslutsam och principfast?

Inte konstigt i så fall. Genom hela sin karriär har Henrik Larsson odlat bilden av sig själv som en orubblig man, och folket runt omkring honom har hjälpt till.

– Han är ingen person man försöker övertala, säger Lars Lagerbäck.

– Har Henrik bestämt sig för något är det väldigt svårt att ändra på det, säger hans agent Rob Jansen.

Fortfarande är det på det här sättet han brukar bli omnämnd, Larsson. Som en herre som håller fast vid det han säger, en karl som verkligen står för sitt ord.

Jag kan inte göra annat än att häpet undra varför. Hur kort minne har folk egentligen?

”I LANDSLAGET ÄR DET FÄRDIGSPELAT.

Nu sätter jag den definitiva punkten.” – Expressen, 26 maj 2003.

Henrik Larsson ändrade sig och gjorde landslagscomeback i EM-kvalet mot Ungern – men avfärdade bestämt förhoppningarna om en permanent återkomst.

Ta nu detta på rätt sätt. Alla ska givetvis kunna ändra sig, och oftast krävs det en större människa för att inta en ny hållning än det gör för att hålla fast vid en gammal.

Det som är slående vad gäller Larsson är bara att skillnaden mellan myt och verklighet är så extraordinärt stor.

Ingen som vacklar fram och tillbaka? Ingen som man försöker övertala?! Nähä, men varför är då gårdagens sanningar så extraordinärt ofta gamla redan i dag?

Exemplen i den här artikeln är bara ett litet urval. Att gå igenom pressklippen från Henkes karriär är som att bläddra igenom filerna från något gammalt sovjetiskt ministerium för kontrainformation.

"FUNGERAR ALLT BRA I EM

så fortsätter jag tills de slänger ut mig.” – Helsingborgs Dagblad, 30 april 2004.

Henrik Larsson var sensationellt tillgänglig för det svenska landslaget igen – för gott den här gången.

Själv avskyr Larsson att folk tvivlar på att hans ord gäller.

Med åren har han visserligen börjat slänga in ett par ”man ska aldrig säga aldrig” ibland, men att ifrågasätta hans gamla uttalanden är ändå ett säkert sätt att få honom irriterad.

Svaren blir ännu mer korthuggna, frustandena ännu mer frustrerade.

När Ola Wenström på TV4 påbörjade en fråga om hans landslagsframtid i samband med Uefacup-finalen 2004 lämnade han omedelbart intervjun.

När lagkompisarna i Celtic undrade om han inte kunde ompröva sitt beslut att lämna klubben sägs han ha slutat svara på den typens tilltal i omklädningsrummet.

"TVÅ ÅR TILL I CELTIC,

sedan vill vi flytta hem. Och när jag återvänder hem kommer jag att varva ner med fotbollen. Därför blir det aldrig HIF i allsvenskan.” – Henrik Larsson om framtiden, Kvällsposten, 26 mars 2002.

Det här är inget försök att recensera Henrik Larssons personlighet. Jag känner inte honom.

Kanske är han en exceptionellt konsekvent människa privat, kanske är hela det här vindflöjelsmaskineriet någon form av medial taktik – vad vet jag?

Det enda jag vill peka på är ett enkelt faktum och en självklar konsekvens:

Henrik Larsson ångrar sig stup i kvarten – alltså får han lov att finna sig i att folk undrar om han inte har ångrat sig.

Som man bäddar får man som bekant ligga, och efter alla dessa år bör besked från Henke numera behandlas på samma sätt som ihärdigt nekande från en socialdemokratisk partiledarkandidat.

"HAN VET VAR HAN HAR MIG.

Jag har gjort mitt på den nivån.”

– Henrik Larsson dementerar rykten om en flytt till Premier League, då Aston Villas tränare Martin O’Neill visat intresse. Sydsvenskan, 3 november 2006.

I slutet av december satt så Henrik Larsson på Manchester Uniteds träningsanläggning Carrington och strödde försäkringar omkring sig.

Nej, någon förlängning med Man United var inte aktuell, och ja, han skulle återvända till Helsingborg.

Varför skulle vi tro på det?

De närmaste veckorna kommer maskineriet rulla i gång igen. Larsson kommer att få frågor om sin framtid, och han kommer att svara med suckar och hänvisningar till saker han redan sagt.

Varför i hela världen skulle vi tro på det?

Jag har ingen aning om huruvida Henrik Larsson kommer hem och spelar för Helsingborg i allsvenskan igen – jag vet bara att vi har all anledning att tvivla på det.

Erik Niva (KRÖNIKAN PUBLICERADES I SPORTMAGASINETS FEBRUARINUMMER 2007))