BOORK I FOKUS

Elitseriens ålderman har hungern kvar

Foto: Gunnar Seijbold
SPORTBLADET

GÄVLE

Hyllad och ifrågasatt.

I snart 30 år har Leif Boork satt färg på svensk elithockey. Som ung tränare förde han Djurgården till SM-guld tidigt på 80-talet redan innan många av dagens spelare var födda.

Nu har han fört Brynäs till toppen.

Framgångsreceptet?

– Jag gillar ju inte glidare, förklarar Leif Boork, 57.

Gamla Gavlerinken finns inte mer. Men det går fortfarande att njuta av klassisk hockeymark i Gävle. På Södra Kungsgatan har Restaurang Pigalle serverat mycket speciell husmanskost till hockeyspelare i Brynäs sedan dörrarna öppnades redan 1958. Och stadsdelen Brynäs ligger bara några hundra meter bort.

Det är där Leif Boork äter lunch, gärna en dagens rätt, flera gånger i veckan.

– Här satt spelarna och ledarna i Brynäs på 60- och 70-talet och käkade och fikade och snackade innan de åkte vidare till träningar och matcher. Flera av dem kommer fortfarande in här ibland, förklarar Boork.

– Det är mycket hockeykultur i väggarna.

Han är klädd i en rutig flanellskjorta och har en rejäl tallrik husmanskost på sin lunchbricka.Isterband och stuvad potatis. Till det dricker han vatten.

Leif Boork är klädd i väst ovanpå en blårutig flanellskjorta. Det korta håret, ”helikopterplattan” som han säger själv, är nyklippt. Den lätt gråa skäggstubben är säkert ett par dagar gammal.

– Det är bara brynäsare som jobbar här, fortsätter han. De äldre damerna som varit här i alla år snackar gärna hockey. Så det gör man ju

ibland.

Brynäs har gjort en av sina bästa säsonger på många år och förväntningarna inför slutspelet är höga i Gävle.

Men Leif Boork grubblar inte på framtiden i onödan. Och han vet vad som väntar, när det gäller tidningsrubriker som ”psykchocker” och ”hatattacker”.

– Det där har man lärt sig att det ingår. Det är väl en del av underhållningen, antar jag. Det är som det är, säger han.

Leif Boork lever på många vis ett lite märkligt liv. Ständigt aktuell och offentlig i jobbet, men mycket privat vid sidan av. Och han bor faktiskt på hotell – sedan tio år tillbaka.

– Det började när jag blev förbundskapten i Norge 1997, förklarar han. Jag hade lägenheten en kortare tid men det blev hotell sen, i fyra år. Sen var jag i Hammarby i tre år och då bodde jag på hotell i min egen gamla hemstad, vid Nynäsvägen. Sedan var jag i Almtuna och bodde på hotell vid Domkyrkan. Sedan här då... sedan jag kom hit.

Varför inte övernattningslägenhet?

– Det är ju bekvämt. Man har ju frukosten klar och någon som bäddar sängen. Man är ju egentligen bara där för att sova.

– Det är bara två timmar hem till Sollerön och jag är hemma en gång i veckan, eller var tionde dag. Det fungerar bra även för familjen. Vi har levt så här i 35 år. Det blir ju en livsstil och ett sätt att leva. Jag brukar ligga ute 200 nätter om året och då är jag ju ändå hemma från mitten av maj till slutet av juli.

Då klipper du gräset i lugn och ro?

– Ja, om jag inte låter någon annan sköta det, någon som kan det bättre...

Leif Boork talar med ett leende och äter med stort lugn sina isterband och sin potatis. Vi sitter vid ett fönsterbord och på väggen hänger en stor tavla med en svartvit lagbild på Brynäs representationslag från 1967. Spelare från en annan tid tittar bistert ner på klubbens nuvarande tränare.

Thomas Tynander (LÄS FORTSÄTTNINGEN I SENASTE NUMRET AV SPORTMAGASINET)