Tyvärr är smoggen mer påtaglig än själva tävlingarna

SPORTBLADET

PEKING. Vimplarna är på plats, volontärerna pekar frejdigt och säkerhetsvakterna tar sitt jobb på yttersta allvar.

Men ändå är det något som inte stämmer.

Det känns som om Peking är en delad stad.

I området kring de olympiska arenorna syns mängder av vimplar med paralympics märke på, där syns de aktiva, deras ledare och journalister. Samtidigt är korridorerna i de överdimensionerade pressutrymmena ödsliga och det står mängder av vänliga medarbetare som till synes inte har något att göra.

En enkel fråga om närmsta tunnelbanestation engagerar tolv medarbetare och väl där är nedgången stängd för dagen.

Det krävs en rejäl omväg för att ta sig in till centrala Peking och där är det ett härligt myller av lördagslediga kineser och ett mindre antal turister. Under resan in rapporter tv inför invigningen om och om igen och helt nya skyltar visar att det numera är möjligt att använda tunnelbanan även för den som behöver hjälp av en rullstol.

En enda rullstol

Men under vår eftermiddag utanför OS-området ser vi bara en enda rullstol, vi ser en skulptur på Himmelska Fridens torg om att det är paralympics och ett stort plakat.

Totalt sett är tyvärr smoggen mer påtaglig än paralympics.

Det är en enorm skillnad mot hur det såg ut i Sydneys innerstad för åtta år sedan. Förhoppningsvis sker det snart en förändring, för just nu känns Peking som en delad stad.

”Det går inte att undvika att rullstolarna kolliderar eller kör över varandra under en basketmatch. Men snälla, gå inte in på planen för att hjälpa spelarna upp, de flesta kan resa stolen upp utan assistans.”

Citatet är från paralympics officiella publikguide, är det någon som missat att det är världsidrottare på plats i Peking?