Jeppsson: De skrattar hela vägen till banken

SPORTBLADET

Tv-kriget skulle handla om de stora rättigheterna.

Men hittills har det handlat mest om att sno profiler från varandra.

I den terrorbalans som råder mellan Viasat och TV4 är det tv-profilerna som skrattar hela vägen till banken.

Häromveckan satt jag och pratade med en så kallad tv-profil, och i förbigående, när vi pratade om något helt annat än sport och television, sa jag att ”ja, nu tjänar du ju dubbelt så mycket som jag.”

Tv-mannen rättade mig omedelbart: ”Tre gånger så mycket”.

Han sa det i vänlig ton. Det fanns inget skryt eller översitteri i det han sa. Bara ett sakligt konstaterande innan samtalet fortsatte.

TV4:s och Viasats kapprustning mot varandra har gjort tv-sportprofilerna extremt välbetalda. Viasats sportchef Per Tellander har roffat åt sig toppnamn som en kaviarrusig oligark och lönelyften har varit exceptionella.

Tittar man till exempel på Ola Wenströms lön från förra året – de 791 000 kronor han tjänade på TV4 – tror jag att det är rimligt att anta att han i dag tjänar bortåt dubbelt så mycket.

Men vad beror då lönerusningen på?

I somras skrev jag mycket om att det nu väntade ett tv-krig mellan Viasat i den ena ringhörnan och TV4/Canal Plus i den andra.

Jag målade upp stora bataljscener där slagen nu skulle handla om de stora rättigheterna som Premier League, allsvenskan, elitserien och så vidare.

Både från Viasat-håll och från TV4 lät man mellan raderna förstå att man var intresserad av att flytta fronten framåt, in på konkurrentens territorium.

Terrorbalans

Jag tror att det allt det där egentligen var överdrivet – det stora kriget kommer inte.

För jag tror inte att kanalerna egentligen är så intresserade av att börja bråka om varandras rättigheter. Ingen av dem kan ju egentligen förgöra den andra utan att det blir en pyrrhusseger.

De hundratals miljoner som Viasat måste satsa för att vinna exempelvis en bitter strid med Canal plus om Premier League, skulle förmodligen ändå aldrig betala sig med de nya abonnenter man skulle få.

I stället har Viasat valt en annan strategi: Man ser till att dammsuga upp alla största profilerna och bygga sitt varumärke starkare än någonsin. Man har gjort det genom en nysatsning på tv-produktionen, på studion – och genom sanslöst höga löner.

Så när du hör folk som byter jobb inom tv-branschen säga att ”TV4 kändes rätt just nu, där jobbar alla mina gamla kompisar”, eller ”Champions League är det största man kan jobba med”, eller ”Eller jag behövde en ny utmaning”, så säger de också: Sen fick jag så in i helskotta mycket pengar att jag vore en idiot om jag tackade nej.

Det handlar om offer man inte kan refusera, för att köra lite svengelska.

Och om en terrorbalans där jakten på en profil plötsligt blivit viktigare än någonting annat.