Dags att ge Sörenstam ett eget pris på Idrottsgalan

SPORTBLADET

DUBAI. En stor karriär är över och om bara Annika Sörenstam haft möjlighet hade hon säkert lämnat tidigare.

Nu återstår bara framtiden.

Den måste innehålla ett stort erkännande, en hyllning, på Idrottsgalan.

Tidigare världsettan Annika Sörenstam har spelat närmare 400 stora turneringar och det kvittar förstås hur det gick i den allra sista.

Jag följde henne på Emirates GC och upplevde en märklig känsla efter det sista utslaget. Annika gick ut på artonde fairway åt höger sida, där det enligt banskissen var ”desert”, alltså öken. Vinden hade svept fram över den ljusa sanden och när Annika och hennes caddie Terry McNamara promenerade bort, mot de allra sista slagen i karriären, lämnade de tydliga spår efter sig – precis som i golfens historieböcker. Vinden sopar säkert igen fotstegen, men historieböckerna är skrivna för framtida generationer att läsa.

Det är inte svårt att summera en karriär som innehåller åtta år som världsetta, och ett årtionde som ohotad både på penninglistor och i statistiska resultat.

Annika Sörenstam är en av vår tids allra största svenska idrottsstjärnor.

Ge henne en stående ovation

Nu är det dags att hon får sitt slutgiltiga erkännande i Sverige. Jag vet att hon uppskattar sina två Jerringpris, och Bragdguldet, men jag vill se att Idrottsakademin instiftar ett pris där Annika Sörenstam hyllas för sina insatser i svensk idrotts tjänst. Det där lät kanske träigt, men det är ju det språk som används i de här kretsarna; i USA kallas det för ”an Award for Lifetime Achievements” och det låter förstås mycket coolare.

Det är dags att bjuda hem Annika Sörenstam till Idrottsgalan den 19 januari, och ge henne en stående ovation i direktsändning.

Passa gärna på att även starta en bred svensk idrottsfond i hennes namn, eller ett ungdomspris, som inte är låst bara till golfen. Sörenstam bör hyllas utanför sin egen sport, så stor och betydelsefull är hennes insats.

Och Sörenstam har sagt till Svenska Dagbladet att hon gärna kommer hem, om det dyker upp en intressant inbjudan.

Många tvivlar på om vi sett slutet på hennes karriär. Det finns ju en rad exempel på världsstjärnor som inte kan släppa sina gamla liv och därför återvänder – ofta med pinsamheter som resultat.

Annika Sörenstam lär inte göra det misstaget.

Efter sin sista runda i går sa hon bland annat:

– Jag har inget mer att ge och vill inte vara kvar där ute (på tourerna) och spela sämre och sämre. Det finns inget behov för mig att jaga något som inte finns. Jag har sagt att jag inte vill bli en spelare som någon i publiken pekar på och säger: ”Jag minns när hon var riktigt bra”.

Knappt tränat alls

Annika Sörenstam har berättat att hon under tävlingar det senaste året kommit på sig själv med att studera banans design, eftersom hon har ett eget ritbord där hemma och snart är uppe i tio banprojekt världen över.

Vid ett tillfälle, inför ett utslag, fick caddien

Terry McNamara fråga henne:

– Är du här?

Det var då Annika insåg att något inte stämde. Precis som hon gjorde när förseningarna till träningspassen blev allt fler.

Den här veckan har Annika knappt tränat alls och unnat sig både att stanna uppe sent på kvällarna och dricka ett extra glas vin till maten. Det hade aldrig hänt för ett år sedan.

Eftersom hennes styrka alltid har varit fokuseringen och de enorma förberedelserna finns det därför ingen återvänd – och när den här dörren stängs går den inte att öppna igen. Annika Sörenstam spelar inte framtida tävlingsgolf för att bli top 25.

Alternativ för adrenalinkickar

Tryggheten hon känner vid sidan av golfen, dels privat med det blivande äktenskapet men även i affärslivet, gör att det finns goda alternativ att hitta lycka och adrenalinkickar på annat håll.

Och slutet blev, trots en sjundeplats, riktigt lyckat. Annika Sörenstam rullade i en svår birdieputt på två meter – precis som Jack Nicklaus avslutade med en birdie på Old Course i St Andrews, när han spelade sin sista The Open Championship år 2005. Jag var där.

– Alla stora mästare har avslutat med en birdie, intygade Jerry McGee, Annikas blivande svärfar och både Ryder Cup-spelare och fyrfaldig vinnare på USA-touren.

Jerry har sett alla stora passera förbi.

Och i går grät han då känslorna tog över.

Nu hyllas Annika Sörenstam i alla världens hörn, måndagen efter sin allra sista proffsturnering.

Dags att vi visar på galan i Globen att även svensk idrott uppskattar henne.