Alpin åkning går inte fort bara för att Strand påstår det

SPORTBLADET

Jag vet inte vad ni tänker på när ni tittar på slalom och super-G; själv tänker jag

i alla fall alltid numera på Schrödingers katt.

Schrödinger var, som ni säkert alla vet, den där fysikern som lackade till på två kollegor inom kvantfysiken – att de trodde att en partikel kunde vara på två ställen samtidigt.

Jag ska inte trötta er med att rapa upp kvantmekanikens grunder.

Kort sagt kan man väl säga att det handlar om jävligt små saker.

De minsta som finns, typ.

För sådana gäller helt egna lagar. Det tyckte Schrödinger var fånigt. Han tog ett exempel: Om man stängde in en katt i en låda, och kopplade en anordning till den som slumpvis avlivade kattskrället, när som helst under en timmes tid – då menade hans knäppgökar till kollegor (professor Bohr bland annat) att om vi inte vet om katten är levande eller död, så är den inte levande eller död heller. Eller båda sakerna på samma gång.

Klart Schrödinger blev förbannad.

För när man öppnar locket ser man ju antingen en död eller levande katt – inte en som är både och.

Kan alpin åkning ens bedömas?

Men vissa tillstånd även utanför kvantmekaniken kan kännas lika svåra att bestämma som om katten är vid liv eller inte.

Vart ekonomin är på väg, är ett sådant ämne.

Hur snabbt man tar sig ner för en slalombacke, är ett annat.

För jag vet inte hur många gånger jag suttit nu och sett expertkommentator Stig Strand säga att: ”Det här går fort”, när det sedan visar sig vid mellantiden att det av någon outgrundlig anledning gått ganska långsamt. Eller: ”Hon har bra fart och tar portarna högt”, vilket inte betyder något då det ändå gick för sakta.

Och tvärtom också – trots missar och mycket ojande från Strand, kan åkaren plötligt notera en supertid.

Jag säger inte att Stig Strand alltid har fel, inte alls. Men det skulle förvåna mig att han – förutom de mest uppenbara exemplen och renodlade misstagen – har mer än 50–60 procent rätt. (Det är å andra sidan 40–50 procent mer rätt än ekonomikrönikören på DN haft under senaste halvåret.)

Och då har han ändå ett tränat öga.

Det kanske är så att alpin åkning är för komplex för att vissa fall kunna bedömas över huvud taget.

Om Stig Strand är en anhängare av kvantmekanik har jag ingen aning om.

Men en sak är säker – när han uttalar sig så är den där katten både död och vid liv samtidigt.