Skärp er, stjärnor

Thornéus: Det är dags för spelarna att leva upp till Modos egen slogan

1 av 2
Tommy Wargh deppar i båset.
SPORTBLADET

Modos sportchef Ecke Holmberg pratar om att klubben måste värva sig ur krisen.

Och jag förstår honom.

Spelare som Per Svartvadet, Fredrik Warg, Andreas Salomonsson, Pierre Hedin och Per Hållberg står – vad jag förstår – fortfarande med på lönelistan, men syns inte till i övrigt.

”The heart of hockey” – det är dags att spelarna börjar leva upp till klubbens egen slogan.

Modo har brakat samman fullständigt och är på väg rakt ner i avgrunden.

Jag avundas verkligen inte Harri Rindell. Han har förmodligen Sveriges otacksammaste tränarjobb. Han lät till exempel Modo-ikonen Magnus Wernblom – som hade en katastrofal höst – gnugga ett par matcher i tredje- och

fjärdekedjan och Werner svarade omedelbart med att lägga av.

Det säger en del om miljön i Modo Hockey.

Wernblom är numera bilförsäljare, men fortfarande har Harri Rindell kvar en handfull kollegor i omklädningsrummet och då har jag ändå inte räknat in assisterande tränaren Fredrik Andersson.

Nej, för att lösa krisen måste Harri Rindell få Modo-ledningens fulla mandat att ta i med hårdhandskarna och då ska inte antalet år i klubben, antalet landskamper eller namn på tröjorna spela någon som helst roll.

Ryggraden i klubben

Här är några skrämmande fakta:

Per Svartvadet: 34 matcher, 18 poäng, -10.

Fredrik Warg: 31 matcher, 14 poäng, -11.

Andreas Salomonsson: 23 matcher, 14 poäng, -7.

Pierre Hedin: 32 matcher, 3 poäng, -7.

Per Hållberg: 26 matcher, 6 poäng, -5.

Egentligen är kommentarer överflödiga, men jag kan ändå inte låta bli att nämna att dessa herrar har över 300 landskamper tillsammans och i snitt gjort tio säsonger i Örnsköldsvik. Det handlar om ryggraden i klubben – den ryggrad som såg till att Modo blev svenska mästare 2007. Alla utom Per Hållberg var med och firade Modos första SM-guld på 28 år.

Det året vann också Svartvadet guldpucken – som Sveriges bästa spelare på hemmaplan.

Ikonerna kom hem till Örnsköldsvik för att bärga SM-guld och lyckades frälsa en hel bygd efter en magisk och välspelad finalserie mot Linköping.

Uppdraget var slutfört.

Den gyllene generationen stod till slut som vinnare – och kunde pusta ut.

Redan förra säsongen ringde varningsklockorna, men Modo lyckades bli trea i grundserien – trots stundtals dåligt spel – och fick sedan respass av Timrå i kvartsfinalen.

Modo-ledningen ryckte – med guldet i färskt minne – på axlarna och konstaterade att man inte kunde vinna varje mästerskap och klubben nöjde sig med att göra en förändring i båset. Ut med Harald Lückner och in med Harri Rindell.

Där står Modo nu.

Kräver Rindells avgång

Fansen kräver Harri Rindells avgång och han är inte utan skuld. Rindell har sett till att landsmännen Marco Tuokko, Ville Snellman och Mikko Kurvinen tagit plats i truppen och dessa har inte imponerat.

Men att hänga Rindell för dessa tre är lite väl magstarkt, tycker jag.

Att värva ett par nya spelare hjälper säkert, men framför allt måste stjärnorna ta sitt fulla ansvar på isen. Harri Rindell måste dessutom få makten att sätta dessa i tredje- och fjärdekedjan om så behövs.

Eller på bänken.

Om någon sedan – likt Magnus Wernblom – kliver av och ger sig in i bilbranschen är det bara bonus.

Lagkapten Per Svartvadet skrev till exempel förra året på ett lukrativt fyraårskontrakt med Modo.

Klubben i hans hjärta.

FAKTA

hockey