Det räcker inte, Roma

Bank: Romas enda chans är att lura Real – jag tror inte att de lyckas med det i Madrid

1 av 2 | Foto: Foto: AP
Trojansk häst ”Mancini var smygaren i andra änden av Tottis passningar när Real Madrid slappnade av, men han hade aldrig fått göra det där 2–1-målet mot ett klokare lag”, skriver Sportbladets Simon Bank.
SPORTBLADET

ROM. Roma slår Real Madrid, men resultatet är det sista som talar för dem.

Det viktiga var att Roma utvecklats.

Det intressanta är att Real Madrid inte gjort det.

Sådana här kvällar ser man till att vara på Stadio Olimpico i god tid.

Så man hinner se människorna välla in på Foro Italico. Så man hinner höra det första sorlet från Curva Sud, se Francesco Totti värma upp i en mössa med sina barns namn (Cristian och Chanel) på, le litegrann när Fabio Cannavaro kysser Totti på kinden. Man vill inte missa ljudet när Madrids fans vecklar ut en Lazio-flagga på bortasektionen, när de hyllar Raúl, eller för den delen hur det ser ut när det ryker ur 60 000 munnar under de första raderna av Antonello Vendittis ”Roma, Roma, Roma”.

Romas klubbhymn sjungs av en gammal proggsångare. Real Madrids sjungs av Plácido Domingo.

Det är rätt talande.

Och det var rätt talande att se de första 20 minuterna av matchen i går.

Det räckte med Champions League-vinjetten för att Real Madrid skulle bli mästerligt. De rullade boll i en fin liten triangel på mitten med Gago bak och Diarra/Guti fram, tills någon hittade ut till Raúl eller Robben – och så fyllde en ytterback på och överlappade.

Roma var nervöst, Roma var kvar i Turin eller Siena, Panucci höll på att dö och Totti var illa klämd mellan Gago och Heinze.

På andra sidan fanns Arjen Robben.

När han kom till Madrid i höstas skrek 3 000 madrileños ”Var är Kaká?” efter president Calderón. På Olimpico skrek de annat. Robben var makalös i första halvlek, och 1–0 var hans mål.

Ett snabbt växelspel med Miguel Torres, en rush förbi Panucci; van Nistelrooy och Raúl stack på mål... och Robben lurade hela världen med att hitta något annat – en släpande Guti.

En tiondel senare styrde Raúl in sitt 60:e Champions League-mål.

Tyst på Olimpico, mummel varje gång Totti rörde bollen och varje gång Perrotta inte gjorde det.

Måste lägga band på sig själv

Real Madrid anföll med fem spelare, försvarade sig med tio. Guti hade redan skrämt livet ur Romas backlinje med fyra (4) nästan-perfekta djupledsstick.

Det hade gått åtta minuter.

Och en halvtimma senare stod Roma inför ett val.

De hade fått 1–1 lite billigt – en andraboll som Pizarro skickade upp i nättaket – men de var tvungna att bestämma sig för en rytm.

Sitt vanliga full-fart-framåt? Det som gav 1–7 i Manchester?

Ett försiktigt spel, för att döva ängsliga nerver och hålla liv i matchen?

Så här är det: Om ligaspel handlar om att hitta en tydlig identitet och spelidé så handlar Champions League väldigt mycket om att lägga band på sig, att kontrollera sina instinkter, att hitta andra idéer.

Roma är ett sämre lag än Real Madrid. Sämre spelare. Om matcherna blir ett fritt flöde vinner Madrid på teknik. Om matcherna blir helt låsta vinner de på passningsspel.

Romas enda chans är att lura Madrid att tro att matchen är låst – och sedan skifta fart.

Kvällskylan blev så hård att den inte bara bet utan tuggade, Olimpico försökte sig på ett avvaktande ”C’è solo un capitano” och så småningom hade Roma lurat i Madrids mittfält att matchen var slut.

Spalletti mjuk som bodylotion

Diarra rullade till Gago, som rullade till Guti, som inte hittade Raúl. De stod still och letade efter öppningar som inte fanns. Roma låg lägre i sitt försvarsspel, Juan närmare De Rossi. Raúl fick ingen plats i mitten och Real ville inte spela på kanterna längre, eftersom det verkade vara närmare målet om man spelade rakt fram.

Roma var smart, så smart som Roma måste vara om de ska leva en omgång till i Europa.

Luciano Spalletti var mjuk som bodylotion efteråt, medan jag trängdes med hundra andra runt Rosella Sensi. Båda var återhållet lyckliga, ingen visste riktigt säkert om glaset var halvfullt eller halvtomt.

– Inget är klart, sa Mancini.

Han var Romas trojanska häst, smygaren i andra änden av Tottis passningar när Real Madrid slappnade av. Mancini var, tillsammans med Juan, matchens bäste spelare, men han hade aldrig fått göra det där 2–1-målet mot ett klokare lag.

Real Madrid har fortfarande inte lärt sig att spela kontrollerat försvarsspel.

De släpper in mål mot Betis och mot Almeria, och med en halvtimma kvar av en åttondelsfinal i Champions League klarar inte Gabriel Heinze att dämpa sina reflexer.

Ytterbacken Heinze – rolig

Heinze är en frejdig spelare. Det är vad man kallar spelare som är expressiva, som alltid vill visa alla att de är med på planen.

När Heinze spelar ytterback ser det roligt ut. När han spelar mittback blir jag bara förbannad. Varje gång en boll kommer mot honom agerar han som om det vore Roger Federers förstaserve.

Det är därför han fläker sig och chansspelar i ryggen på Francesco Totti, det är därför Mancini är hjälte idag, och det är därför den här åttondelen fortfarande lever.

Rosella Sensis tänder hackar lite lätt när hon pratar om ”sina pojkar”, om hjärta och mognad. Det är svinkallt i Rom, och jag tror inte att Real Madrid missar chansen att avgöra på hemmaplan.

Men med misstag som i går vinner de inte Champions League heller.

FAKTA

Varför vann Roma?

Det enkla svaret är att de gjorde det eftersom Totti och Mancini hittade varandra igen, för första gången på ett tag. Det ärliga svaret är att de vann eftersom de var tvungna att göra det. Real Madrid var rätt nöjt med läget och blev stillastående i sitt bolltrillande, då fick Roma en matchbild som passade dem bättre. Kontringar, med två-mot-tre-lägen och Totti som bollhållare. Då är de giftiga.

Vilka går vidare nu?

Real Madrid: 70%

Roma: 30%

Real Madrid vidare, trots allt. Jag är inte lika säker som före matchen, men de ser trots allt ut som ett väldigt mycket skickligare lag, och Roma har inte samma känsla borta som hemma i Italien. Det enda som talar mot Madrid är att de fortsätter att släppa in alldeles för många mål, dumma och onödiga mål.

Vilken var snackisen efter matchen?

Schuster kallade Fandel för ”hemmadomare”, men han kan nog få svårt att övertyga Danmarks fotbollsförbund om det. De spanska journalisterna är också inne på linjen att Real Madrid släpper till alldeles för enkelt, och att det kan betyda problem framöver. Spalletti var nöjd och stolt, men väldigt ödmjuk. Det ska han vara också. Annars är det väl värt att notera att det - återigen - ska ha rapporterats om en knivskuren bortasupporter efter en stormatch i Rom. Det börjar bli en tragisk vana.