”Häcken går mot guld”

Alvbåge: Ekenberg ser ut som en svensk Messi

Foto: BILDBYRÅN
SPORTBLADET

Vad kan man dra för slutsatser nu när dryga 13% utav serien är spelad?

Inga direkta så klart men jag ska ändå försöka mig på det uppdraget.

Här kommer några slutsatser: Som att FC Gothia, eller nej förlåt, BK Häcken ser ut att gå mot guldet. Vilka ska kunna stoppa dem?

John Alvbåge.
John Alvbåge.

Kanske kan något Skånelag stoppa hisingspojkarna eller blir det miljonärsklubben från Borås eller kanske något annat lag? Det är olidligt spännande. Alla snackar om Messi just nu men såg någon Markus Ekenbergs mål mot Gefle? Det var rätt bra gjort, kan man säga.

En slutsats är att det kommer att bli antingen Ekenberg eller Malmö FFs Robert med två efternamn som kommer att göra upp om vem som ska bli årets skyttekung 2010. Hysén springer runt skadad och Wanderson har ännu inte varit nära offensivt straffområde så vi får se vem om det blir Messi, eller nej Ekenberg eller Robert Åhman Persson.

Kritiken är befogad

Det har klagats som in i norden på gräsmattorna här i starten utav serien och visst är kritiken befogad men nu är våren här och vi går mot grönare tider så det snacket är nu överstökat (säger jag som har fyra matcher i rad på konstgräs nu, hihihi).

Råsundas matta har nog fått mest skit hittills men jag vill bara säga att den var förvånansvärt hyfsad i måndags då vi i ÖSK spelade på den. Den var framförallt grön och det fanns gräs på planen, så all heder åt Råsundas planskötare. Dom måste ha dopat planen med något speciellt gödningsmedel efter BP mot AIK,i den andra omgången för då var den inte vacker. Men till vilken nytta slet dessa stackars planskötare kan man nu undra då AIK kammade noll i måndags plus att det nu rullas ut en ny vacker matta för miljonbelopp.

Förbannelsen är tragikomisk

Tyvärr så kan jag inte låta bli att ta upp Martin Hansson igen. Denna hands-förbannelsen som förföljer honom är tragikomisk och vi hoppas alla att förbannelsen snart är över. Sen kan man undra vad som hänt bakom kulisserna i Åtvidaberg. Tre matcher fick huvudtränaren på sig innan det var ”tack & adjö”. Det verkar ligga en stor hund begravd ute i Kopparvallens ojämna gräsmatta och vi lär aldrig helt förstå varför.

Så där gott folk.

Slutsatserna är färdiga och vi går mot grönare tider. Visst är det härligt att våren är här och att Allsvenskan är så fantastisk!

John Alvbåge