Sprintguld till Thobias Fredriksson

Thobias Fredrikssons onsdag bar en mästares stämpel från första till sista stavtaget. I tidskvalet hade han bara hemmahoppet Christian Zorzi före sig. I kvartsfinalen, semifinalen och finalen hade han fullständig kontroll på konkurrenterna.

Fantastisk form, suveräna skidor och ett iskallt huvud bar honom ända till det överlägsna guldet.

- Det har gått väldigt, väldigt bra hela dagen, konstaterade den till synes lika kolugne som färske världsmästaren.

- Jag är helt slut. Klart att det här är jätteroligt. Det är ju det här man kämpat för.

Taktiskt bra position

Taktiken var densamma genom tävlingen. Han såg till att ligga i bra position, oftast tvåa-trea, hela vägen fram till det långa upploppet.

Där han med sin urstyrka forsade fram mot målet.

- Jag ville inte vara i ledning. Det är så långt upplopp här att man måste ha krafter kvar på slutet.

Det geniala taktikdraget sparade Fredriksson till finalen. I stället för att lägga in spurtrökaren på målrakan, fyrade han av spurtkrutet redan på den lilla bron som och kom ut på upploppet som skjuten ur en snökanon.

- Hetland gick ut till vänster om Bjerkeli och jag tänkte att om jag ska ha chans mot honom så måste jag också sticka, sade Thobias Fredriksson.

- Så jag attackerade och fick en väldigt fin träff över kullen.

Defilering

Resten blev 150 meters spurtdefilering mot ett historiskt VM-guld. Det första en svensk tagit i den unga sporten.

Regerande VM- och OS-mästaren Tor Arne Hetland och hans norske landsman Håvard Bjerkeli fattade galoppen för sent. Tysken Tobias Angerer var sist och helt chanslös.

Den första och enda som fick stopp på Thobias Fredriksson var brodern Matthias som stod och tog emot med stora famnen i målfållan.

När de övriga sprintåkarna försvann på ett tidigt stadium - Peter Larsson redan i kvalet, Mikael Östberg krokade ihop med en åkare i sin kvartsfinal och orkade inte köra ikapp på upploppet och Anders Högberg var trea och centimetrar från att bli trea i det kvartsfinalheat som vanns av Thobias Fredriksson.

- Kvartsfinalen är jobbigast av allt. Då har man vilat i en och en halv timme efter kvalet och kroppen bara skriker att den vill fortsätta vila, sade Fredriksson.

- Och det är fruktansvärt jobbigt mentalt när tävlingen börjar så sent. Det är en otrolig anspänning, och man tvingas vänta.

Tackar friidrotten

Tystnaden var kompakt i bussen från svenskhotellet till skidstadion. Fyra koncentrerade svenskar var inneslutna i sig själva. Thobias Fredriksson var inget undantag - men annars är det en del som skiljer honom från de övriga landslagsåkarna.

Friidrottstränaren Jan Bengtsson hjälper honom både med fysträning och mentalt.

- Min träning skiljer sig nog en hel del från de andras. Jag hade motivationsproblem för några år sedan och kände att jag behövde något nytt. Så jag klev in på Götas kansli i Karlstad och frågade om det fanns någon som kunde hjälpa mig. Så jag ringde honom och nu är det tredje säsongen som han har lagt upp träningen. Han betyder mycket för mig, han är här nere och jag pratade lite med honom efter kvalet.

I spåret behövde Thobias Fredriksson ingen hjälp på onsdagen. Där var han kung.