”Svenskarna flyr situationen – måste prata”

Idrottspsykologen om varför Sverige förlorar

SPORTBLADET

Du har sett på tv när våra gulblå hjältar hänger med huvudena.

Forskning visar hur svenska lag splittras under avgörande moment och hur stjärnorna inte vågar möta motståndarblickarna.

Statistiken ger kalla siffror på det du har fruktat:

Ja. Sverige är uselt när det gäller.

Det är midsommardagen 2004. Zlatan, Kim, Henke och Ljungberg är formtoppade i EM, de har manövrerat ut ett starkt Holland och tänker tvåla dit dem på straffarna. Men en skillnad syns: när Källström sätter första sitter de gulblå spritt i gräset, när van Nistelrooy kvitterar står de vitorangea på rad med armarna om varandras axlar.

Omgång tre, Ibrahimovic skjuter över och går ensamt tillbaka.

Omgång fyra, Cocu skjuter i stolpen och fångas upp av laget.

I sjätte omgången går Olof Mellberg fram, då står också svenskarna enat. Men när kaptenen missar fryser kramraden fast. Ingen tröstar, ingen peppar.

”Hade inte tränat”

Sverige är utslaget, och kallar du det ”idrottens lotteri” har du inte fattat någonting.

– Jag intervjuade tio av fjorton som var inblandade i den situationen. Holländarna sa att de hade tränat på hur man ska stötta någon som missar, det sa inte svenskarna. Här hade man ett Sverige som hela turneringen pratat om laganda, sedan fanns ingen när det var som mest avgörande, säger idrottspsykologen Geir Jordet.

Norrmannen har studerat alla stora straffläggningar de senaste 30 åren och är en europeisk auktoritet på området.

Det är Geir Jordet som ska konfronteras med frågan vi väste åt tv:n när Anton Lander nyss sköt i ribban i JVM, när senegalesen Camara tofflade in avgörandet i VM 2002 eller när Marek sänkte Tre Kronor i VM 2010:

Varför är svenskarna så kassa i slutet?

– Det handlar om ögonblick då man inte fungerar automatiskt. Ögonblick som man måste ha snackat om och förberett sig på, säger Jordet.

”Känslorna tar över”

– 2004 ville de svenska ledarna inte att spelarna skulle grubbla på straffarna på förhand, men problemet blev att man tog till flyktstrategier när det blev dags. Känslorna tar överhand i sådana situationer, vilket är naturligt om man inte är förberedd.

Statistiken här intill visar att Sverige har usel statistik i avgörande lägen – både i fotboll och hockey.

– Det är skadligt att trycka bort pressande situationer. Det gör att man presterar dåligt. Om det sätter sig i kulturen att man inte pratar om situationerna i förväg kommer flyktstrategierna.

– Ett exempel är vilka som vänder ryggen åt målet när de har lagt upp bollen och ska ta sats för att slå en fotbollsstraff. I Spanien gör fem procent det, i Sverige är det 33. Det är sådant som inte är bra. Då förlorar man.