”Fotbollen har aldrig varit närmare överlagd misshandel”

Erik Niva om TIDERNAS ÖVERFALL i Premier League

SPORTBLADET

Frågan som alltid ställs när ett riktigt överfall ska skiljas från en feltajmad tackling: ”Var det avsiktligt?”.

Jo, det var avsiktligt.

Det var planerat, genomtänkt och utstuderat.

Roy Keane hade väntat i fyra år på att utkräva hämnd.

Hösten 1997 hade han legat med sönderslitet knä på Elland Roads gräsmatta. Han hade skadat sig själv när han försökte tackla Leeds mittfältare Alf-Inge Håland.

Norrmannen hade däremot inte uppfattat hur knät fastnat i gräset och vridits sönder. Håland trodde att det handlade om en filmning – och han skrek precis det i ansiktet på den plågade Keane.

Det skulle han inte gjort.

”Väntat tillräckligt länge...”

I april 2001 möttes de två igen, och Roy Keane hade sannerligen inte glömt.

Fem minuter före slutsignalen sänkte han Håland med en vansinneshård stämpling i knähöjd.

Om det var avsiktligt? Keane besvarade frivilligt frågan i sin egen självbiografi:

– Jag hade väntat tillräckligt länge. I fucking hit him hard. Där har du, din fitta, och stå aldrig över mig och morra om att fejka skada igen. Inte ens i omklädningsrummet kände jag någon ånger. Min inställning var ”fuck him”. What goes around comes around. Han fick vad han förtjänade – öga för öga, tand för tand.

Alf-Inge Hålands elitkarriär var i praktiken över.

”Det finns där, varje dag”

Han kämpade sig tillbaka och gjorde ett par comebackförsök, men själv är han övertygad om att det var följdeffekter av Keanes överfall som gjorde så att han aldrig kom tillbaka i full matchform.

Än i dag känner han av ömheten och stelheten i knät när han joggar.

– Det finns där, varje dag.

Premier League-historien är svartkantad av brutala tacklingar och vårdslösa nedsparkningar, men det cyniska uppsåtet i Roy Keanes attack var unik.

Fotbollen har aldrig varit närmare överlagd misshandel.