Förlorade sin mamma – vann landets kärlek

Tog Litauens första guld – då grät Ruta som ett barn, för att hon är ett

SPORTBLADET

LONDON. Hon har förlorat sin mor, lämnat sina vänner, bytt ut sitt land och vunnit ett historiskt OS-guld.

Ruta Meilutyte har hunnit med mycket.

Ruta Meilutyte har hunnit med otroligt mycket för att bara vara femton år gammal.

Den litauiske tv-kommentatorn såg ingen anledning att hålla igen.

– Tack Ruta, sa han, för att du låter oss vara stolta över att vara litauer, för att du låter oss glömma alla kriser och svårigheter.

Fram till igår hade Litauen aldrig vunnit ett OS-guld i simning under egen flagg. Fram till i förrgår fanns heller ingen anledning att tro att det skulle förändras på ett bra tag.

Ruta Meilutyte kom till London som en okänd ung talang.

Men här stod hon nu, med tårarna rinnande för kinderna medan journalister ropade hem till det litauiska folket att nu kunde de äntligen vara stolta tack vare en femtonårig flicka.

– Jag fattar inte att det är sant. Det är för mycket…, stammade Ruta Meilutyte fram under tårarna.

Om hon grät som ett barn var det för att hon är ett.

Påkörd av en bil

Den litauiska klacken på plats i Aquatic Centre igår var inte särskilt stor, men de orange tröjorna gjorde att de syntes, och deras skanderande före starten på 100 meter bröstsim gjorde att de hördes.

– Ruuuta! Ruuuta!

I semifinalen hade Ruta Meilutyte chockat simvärlden med att simma på 1.05,21, konkurrenterna erkände att tiden skakat dem, men sa också att det är något helt annat att simma snabbt i en final.

Den uppgiften kräver psyke, det testet kräver rutin.

I den litauiska klacken stod i alla fall två personer som vet att Ruta, redan vid femton års ålder, har en del av båda delar; en pappa och en farmor.

Rutas mamma, Ingrida, skötte om henne och hennes två storebröder när hon var liten, men 2001, på annandag påsk, förändrades allt det. Ingrida gick ut på ett övergångsställe hemma i Vilnius, och blev påkörd av en bil.

Hon överlevde inte smällen, en familj slogs sönder.

Saulius Meilutis, pappan som stod på läktaren igår, var inte där när olyckan inträffade. Han hade flyttat till USA för att få jobb, för att kunna försörja familjen. Ingrida hade fått hjälp av Saulius mamma, farmodern som stod bredvid honom på läktaren igår, för att kunna klara av vardagen.

I ett slag rasade allt. Bröderna var gamla nog för att förstå vad som hänt, Ruta var bara fyra år.

De försökte klara sig så gott det gick. Saulius fick ett nytt jobb, som personlig assistent åt handikappade, och flyttade till engelska Plymouth. Ruta blev kvar i Litauen, hon bodde hos farmor, spelade basket som alla andra, men bestämde sig också för att testa det här med simning.

Hennes förste tränare, Giedrius Martinionis, behövde inte titta länge innan han såg något speciellt.

– Vänta och se, hon kommer att slå litauiskt rekord.

Å ena sidan var det lätt att förstå vad han såg i henna. Ruta var stor, lång med stora fötter, en perfekt simmarkropp. Men hon var bara sju år gammal.

Saulius Meilutis säger att hans dotter ärvt hans envishet men sin mammas fysik. När hon vrider huvudet i en viss vinkel kan han på pricken känna igen Ingridas drag.

Det visade sig ganska snabbt att hennes simtränare haft rätt när han tyckte sig se en supertalang.

Slaktade rekord

Hon började slakta seniorrekord, och togs ut i den preliminära OS-truppen till London redan i januari 2011. Hon hade hunnit bli tretton år, och det var inte helt okomplicerat.

– När jag flyttade till Plymouth hade pojkarna redan blivit stora, men jag var orolig för flickan. När hon var tretton och började revoltera så tog jag med henne till England. Jag var orolig att hon skulle hamna i dåligt sällskap, börja dricka…, har Saulius berättat.

Han hade två skäl till det.

– Jag ville inte tappa kontakten med min dotter. Dessutom började det bli för svårt för hennes farmor att klara av henne.

Om Ruta inte var helt förtjust i tanken på att riva upp allt hon hade hemma i Kaunas, med kompisar och skola, så fanns det i alla fall en sak som lockade med Plymouth – simningen.

– Det var tufft att lämna vännerna och skolan. Allt i England var nytt, folket och kulturen var annorlunda, men träningsmöjligheterna var mycket bättre än hemma.

Hon skrevs in i simlaget Plymouth Leander, med erkänt skickliga ledare och bra förutsättningar.

– Hon är mil före alla andra i världen i hennes åldersgrupp, säger sportchefen Jon Rudd.

Ruta fortsatte utvecklas, fortsatte slå ­litauiskt rekord, men när hon väl kom till OS var det som en helt grön talang som ingen räknade med.

Hon siktade på personligt rekord, och ”förhoppningsvis en finalplats”.

Ruta grät efter semifinalen, och hon såg skakad ut inför finalsimningen. Ett tekniskt fel gjorde att starten dröjde ett par minuter, men när de väl var iväg stack hon som ett spjut.

”Svårt att se på”

Hon var snabbast efter femtio meter, men tappade lite i vändningen, och på vägen hem kom regerande mästaren Rebecca Soni efter henne. Decimeter blev till centimeter, men målgången kom tillräckligt tidigt.

Det skilde åtta hundradelar till slut. Ruta Meilutyte såg ut som att hon inte kunde förstå vad som hänt, vad hon gjort.

För första gången spelades Litauens nationalsång i en olympisk simarena. På prispallen stod en femtonåring som inte kunde sluta gråta, på läktaren stod en pappa och en farmor som visste precis vad som gjort Ruta Meilutyte till den hon är.

– Det var svårt att se på, sa Saulius Meilutis. Men jag antar att jag måste vänja mig.

Damsimningens yngsta guldmedaljörer i modern tid

14 år:

Kyoko Iwasaki, Japan, guld på 200 bröst (1992).

Krisztina Egerszegi, Ungern, guld på 200 rygg (1988).

15 år:

Shane Gould, Australien, guld på 200 och 400 fritt och 200 medley (1972).

Ruta Meilutyte, Litauen, guld på 100 bröst (2012).

16 år:

Debbie Meyer, USA, guld på 200, 400 och 800 fritt (1968).

Janet Evans, USA, guld på 400 och 800 fritt och 400 medley (1988).

Brooke Bennett, USA, guld på 800 fritt (1996).

Ye Shiwen, Kina, guld på 400 medley (2012).