De springer rakt över motståndet

Bank: Farten, frenesin och arbetet – det är så Borussia Dortmund imponerar

En gul ungdomsarmé Spelarna i Borussia Dortmund sprang totalt 123 kilometer i går, Sjachtar hängde helt enkelt inte med. Här firar Jakub Blaszczykowski sitt 3–0-mål. Foto
En gul ungdomsarmé Spelarna i Borussia Dortmund sprang totalt 123 kilometer i går, Sjachtar hängde helt enkelt inte med. Här firar Jakub Blaszczykowski sitt 3–0-mål. Foto
SPORTBLADET

Medan världen tittade mot Manchester pockade annat på uppmärksamheten.

Vad det var för oväsen som störde?

Äh, bara Europas mäktigaste fotbollsarmé som springer rakt igenom det som ställer sig i vägen.

Det första jag ser när jag kliver ut från Dortmunds centralstation är en banderoll med ett tydligt besked:

Wir sind Fussball. Vi är fotboll.

Så presenterar sig staden Dortmund. Klubben Dortmund har sedan ett tag tillbaka valt den ännu mer kärnfulla sloganen ”Echte Liebe”, ”Äkta kärlek”.

Nu är det som det är med rappa reklamrader, men det är också som det är med Dortmund.

De ljuger ju inte.

Westfalens världsmitt är precis lagom stor för att ha tyngd att lägga bakom sitt lag, precis tillräckligt liten för att det ska märkas precis överallt. Här är varje litet hörn marinerat i Borussia-brygden.

De är fotboll. Det är äkta kärlek.

Ni har redan hört allt som finns att höra om Südtribünes gungande gula vägg och vad den kan göra med fotbollsspelare. Som alla stora läktare så är den varken problemfri eller perfekt, men den är en stormvind för den som lärt sig hantera den.

Och Jürgen Klopp har alltid varit en mästare på att sätta sina spelares segel rätt.

Ulrich Hesse har just skrivit ett reportage inifrån Dortmund, och den uppgift jag fastnade mest för var den om hur Klopp lärde sitt lag att springa. Hösten 2009 gick det trögt för BVB, med tio omgångar kvar till vinteruppehållet hade de spelat sex matcher i rad utan att vinna. Något måste göras. Klopp valde att utmana spelarna:

– Om ni tillsammans springer längre än 118 kilometer i var och en av de här tio matcherna så får ni tre extra jullovsdagar.

De nådde inte ända fram i alla matcher, men Klopp gav dem ledigt eftersom de levt upp till hans grundmaxim: De hade gett allt, och de hade märkt att det gav utdelning; i resultaten, i flexibiliteten, i hur mycket enklare allt blev när de sprang de där extra meterna.

Hyllas runt hela Europa

Under de senaste två åren har BVB:s ungdomsarmé vunnit vänner över hela Europa. José Mourinho har hyllat dem, Alex Ferguson har haussat dem, i går utnämnde Ottmar Hitzfeld dem till Champions Leagues huvudfavorit.

Det finns förstås enormt mycket talang i laget – i Götzes och Reus tassande små fötter, i Lewandowskis straffområdesstyrka, i den växande Gündogan – men det är de mindre formkänsliga delarna av deras dynamik som imponerar mest.

Farten. Frenesin. Arbetet.

Hemma på Westfalenstadion får allt det där skena i full frihet. I går lämnade sjuke ryggradsspelaren Mats Hummels återbud. In kom den ifrågasatte och svajige Felipe Santana, och vi var många som undrade hur han egentligen skulle klara sig mot Sjachtar Donetsks fartfyllda brasilianar­koloni.

Usel dag för Pyatov

Men varje nackdel har sin fördel.

BVB saknade förstås Hummels uppspelsfot – men de fick Santanas huvud i stället. Efter en halvtimme gick han upp på en högerhörna och skallade in det förlösande 1–0. Klopp kallade hans insats ”absolut vansinnig”, på det bra sättet.

Dortmund malde sönder Sjachtar, först på sin överlappande högerkant, sedan tack vare att Lewandowski och Blaszczykowski rusade runt och skapade numerära överlägen lite överallt.

Sjachtar försökte hänga med, men räckte helt enkelt inte till. Den underbare armeniske artisten Henrikh Mkhitarayan försvann i ett gulsvart hål och var inte stark nog för att ta sig ur det och in i matchen. Och när målvakten Andrij Pyatov dessutom hade en usel dag så gick det som det gick.

2–0 Götze. 3–0 Kuba. BVB är i kvarts­final för första gången på femton år.

När allt var över och slut satte sig spelarna på marken framför sin Südtribüne och lyssnade på sången, såg upp mot 50 000 hoppande, uppsträckta armar.

Echte Liebe. Äkta kärlek.

Om de förtjänade den?

Just som Jürgen Klopp satte sig tillrätta på presskonferensen sent i går kväll smög jag fram ett statistikpapper för att se efter.

Alldeles riktigt. Dortmund sprang 123 kilometer i går. I snitt 600 meter mer än varje enskild motståndare.