”Obegripligt”

Wennerholm: Men HV borde själva sätta honom i frysboxen

SPORTBLADET

Carl Söderberg crosscheckade Per Ledin i nacken och blev avstängd ­fyra matcher.

Andreas Jämtin spearar Sebastian Karlsson i motståndarbåset – och går fri.

Det är helt enligt regelboken.

Men var finns logiken?

Nu hoppas jag att HV 71 själva stänger av Jämtin. I minst två matcher – den hemma på söndag och kanske ännu viktigare – den i Linköping på tisdag.

Det är han värd efter att ha kostat laget ett numerärt underläge som gav Linköping både 2–1 och 3–1 och en flygande start på matchen.

Han har varit så överhettad i de här två första kvartarna att han behöver sitta i kylskåpet ett tag.

Både för sin egen och lagets skull.

Ulf Dahlén borde se det som en ren säkerhetsrisk om han spelar mot sitt gamla lag Linköping igen.

Det är ju ingen hemlighet att han inte är särskilt populär bland sina gamla lagkompisar och det är så mycket känslor inblandade att Jämtin åkt omkring som en överladdad Duracell-kanin i de här två första matcherna.

En arg kanin.

Jag förstår även Linköpings ilska.

Andreas Jämtin går fri från avstängning för att Sebastian Karlsson inte blev skadad när han fick HV-spelarens klubblad i magtrakten.

Samtidigt var Per Ledin lika oskadd efter Carl Söderbergs crosschecking och spelade i går.

Han var lite stel i nacken. Det var allt.

Jag försvarar inte Carl Söderberg, men jag förstår att alla i Linköping är upprörda över att Andreas Jämtin inte får något y­tterligare straff.

Måste vara skillnad

Jag pratade med domaren Marcus Vinnerborg efter matchen i går och han förklarade varför inte han och domargänget gav det strängare match penalty som gett ­automatisk avstängning i nästa match.

Som domare kan han bara följa r­egelboken och den gör tydligen ingen skillnad på om den utsatta spelaren är på isen eller på spelarbänken.

Det bedöms på samma sätt.

En spearing – alltså när en spelare stöter klubbladet i magen på en motståndare – kan bara ge det grövre straffet om det uppstår skada.

För mig är det obegripligt.

I min regelbok borde Jämtin få ett lika tufft straff som Söderberg.

Det måste vara skillnad på att ge sig på en motståndare på isen eller när han sitter i spelarbåset.

Disciplinnämnden kan ju ta upp ärendet ändå om de eller någon behörig anmälare anser det tillräckligt viktigt att behandla.

Problemet är att det inte finns några videobilder tydliga på händelsen att titta på.

Men som sagt.

HV borde själva stänga av honom. Både för Jämtins och det egna laget skull.

Ja, det blev en ny incident i den här matchen som suddade ut det som jag egentligen tänkt skriva om.

Linköpings totala förvandling i en kvartsfinalserie som börjat som en tennismatch.

0–6 i första set, blev 6–1 i det ­andra.

Blir tiebreak och 7–6

Ett lag som såg ut som en strykrädd hund i första matchen, såg ut som ett rytande l­ejon i den andra (även om LHC:s eget klubbemblen till lejon inte skrämmer många. Det ser mer ut som ett lejon med en misslyckad permanent).

Målvakten Christian Engstrand spelade som om han aldrig blivit utbytt i hela sitt liv, grovjobbare Sebastian Karlsson smällde på, snodde puckar och öppnade målskyttet i fyra mot fem, då Johan Davidsson blev av med pucken på egen blå.

Och Simon Hjalmarsson gjorde ett klassmål då han bröt in från högerkanten och skickade upp 3–1 i närmsta krysset bakom en ganska skakig Gustaf Wesslau. i första perioden. Och samma Hjalmarsson serverade sedan Magnus Johansson till 4-1 med en perfekt passning i den andra. Det mål som stängde matchen helt.

Det är märklig sport ishockey, där inställning och attityd betyder så mycket.

Nu väntar jag med spänning på match tre i Jönköping på söndag.

Vad blir det där?

Tiebreak och 7–6, kanske.

Jag skulle inte bli förvånad.

Och till sist:

Det har varit en fantastisk hockey i de här två matcherna jämfört med serielunken. Jag älskar känslorna mellan de här två lagen.

Linköping är relativt nya i Elitserien ur ett historiskt perspektiv, men mötena med HV 71 har utvecklats till en av svensk hockeys största rivaliteter.