Dagen då allt är möjligt

Bank: Det enda vi vet är att vi inte vet – det är tid för drömmar

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Ingen vet hur det går, men alla vet att det är här vi står, som vi gör varje vår.

Årets första dag.

Årets bästa dag.

I dag går vi på match, eftersom allt fortfarande är möjligt.

Det var både kallt och tomt på Drottningtorget i Göteborg i går morse.

Jag hade tagit bussen in, känt vinden fladdra i kinderna, köpt frukost på centralstationen och när jag gick över torget var det bara jag och en tapper xylofonspelare som stod där med solen och kylan i ansiktet.

Klockan var inte ens nio, när jag klev in i en ensam man som kom joggandes i gula kläder.

– Skönt att springa av sig lite, sa Peter Gerhardsson.

Häckens tränare hade hörlurar på – förstås – och var på väg till försäsongens sista träning. Jag var på väg för att se IFK Göteborg köra ett lågintensivt, lite lekfullt pass på Härlandas konstgräs.

Eller, egentligen var jag på väg vidare till Helsingborg för att se HIF möta Djurgården, men jag ville andas in varenda liten partikel av den här sista, darriga dagen när drömmar och målsättningar fortfarande slår som öppna fönster i vinden.

Jag såg Moestafa El-Kabir kliva av träningen i förtid och Tobias Hysén skicka in en drömvolley under ribban. Jag pratade om Mika Ojalas matchform med Peter Gerhardsson och om Mikael Dyrestams sextonårige lillebror Patrik (det kommer att hända saker där) med alla som ville höra på.

Både Häcken och Blåvitt tränade på plastgräs, men Peter Gerhardsson lovat att gräset på Ullevi nästan är för fint för fotboll.

I dag rullar allsvenskan igång i Göteborg, i Helsingborg och i Södertälje. I morgon rosslar den igång i resten av Sverige.

Det är på tiden.

Det har gått fem mörka månader sedan Elfsborgs spelare lyfte Lennart Johanssons pokal en fotbollsfuktig kväll i Borås. Sedan dess har vi väntat i 147 dagar och 147 nätter på att få börja om.

Både vår värld och den utanför har rört sig, på sina sätt.

Hälften kan slåss om guld

Den tredje december blev Roar Hansen Helsingborgs nye tränare, samma dag som Alex Ferguson sa att José Mourinho kan komma att efterträda honom i Manchester United.

Den sjunde januari inledde Djurgården sin försäsongsträning, medan Barcelona slog Espanyol med 4–0 och ökade avståndet till Real Madrid till sexton poäng.

Den förste februari värvade Anzji Willian för 350 miljoner, ett par timmar innan Dif:s Kasper Hämäläinen blev klar för Lech Poznan.

Den 8 mars drev tio MFF-medlemmar igenom den motion som slutgiltigt visade att fotbollen står splittrad inför frågan om 51-procentregeln. Den 26 mars skrev Eintracht Frankfurt tröjsponsorkontrakt med Fiat, värt 55 miljoner per år, samma dag som Djurgården meddelade att de ska spela med Djurgårdsandan på bröstet, symbolen för föreningens samhällsengagemang.

Jo, den som vill veta varför allsvenskan är sämre än Premier League och Serie A behöver bara titta på tv i fem minuter,

Den som vill veta varför allsvenskan är bättre behöver bara blunda.

Allsvenskan är inte en liga där kapitalet flödar fritt, eller där alla högerbackar kan slå ett uppspel inom rätt postnummerområde, men det är en serie där hälften av lagen kan ha realistiska målsättningar om att slåss om guld, en liga som bär drömmar bättre än någon annan i Europa.

Vår liga, våra läktare, våra vänner, våra flaggor, våra färger, vår fotboll.

Vårkänslor? Kanske det.

Våra känslor? Absolut.

Vi går till Olympia eller Ullevi eller Örjans för att våra pappor gjorde det och för att våra döttrar kommer att göra det, och för att det är en av få platser vi har kvar som skär den sortens snitt genom tiden.

Nyfiken på Häcken

Jag är nyfiken på om Häcken är så sunt byggt som det ser ut, på El-Kabir och Ojala och på om de höjer farten ett steg till. Jag vill veta om ett mer ödmjukt spelande IFK Göteborg kan hitta den där kombinationen av aggressivitet och skicklighet som Stahre letar efter. Jag åker till Helsingborg för att se HIF som bytt tränare men har kvar alla spelare möta Djurgården som bytt alla spelare men har kvar sin tränare.

Fast mest vill jag bara gå på fotboll.

– Man tänker att det här är så viktigt, att om det skiter sig i premiären och i andra, tredje matchen så är allt förstört, sa Peter Gerhardsson.

Han var ute och lyssnade på musik och sprang, det var dagen före årets bästa dag och ingenting hade ännu hunnit bli omöjligt.

– Men hur det än går, sa Gerhardsson, så har vi 29 såna här dagar till.

Vi vet att United vinner Premier League, att Juventus vinner Serie A, att Bayern München vinner Bundesliga, att PSG vinner Ligue 1 och att Barcelona vinner La Liga.

Om allsvenskan vet vi bara att vi inte vet. Och att det äntligen är dags att gå på match.