De tävlar i OS under sorg

”Jag bar ett foto av min pappa på invigningen”

Joss Christensen
Joss Christensen
SPORTBLADET

SOTJI. Många olympier fäller glädjetårar på prispallen.

Men vissa av dem gråter på grund av saknaden av en nära anhörig.

– Jag bar ett foto av min pappa på invigningen och hade det sedan i byxfickan när jag tävlade, säger freestyleåkaren Joss Christensen, 22, guldmedaljör i slopestyle.

Joss Christensens pappa JD dog i augusti på grund av ett hjärtfel.

– Jag vet att han skulle ha varit stolt över mig, säger Christensen.

Alpinstjärnan Bode Miller, 36, delade bronset i super-G och bröt ihop i en tv-intervju när han tänkte på sin bror Chelone, som 29 år ung gick bort i april efter ett epileptiskt anfall.

– Att mista min bror var verkligen tungt. Han ville komma till OS och jag hade förhoppningen att det skulle bli så, säger Miller.

”Vet att han tittar ner på oss”

Alex Deibold, bronsmedaljör i snowboard, tillägnade också Chelone sin medalj.

– Jag vet att han är där uppe och tittar ner på oss. Han hade alltid ett leende på läpparna och jag ville ta det här tillfället att hedra Chelone och hans familj, säger Deibold.

Kanadensiskan Dara Howell, guldmedaljör i slopestyle, sörjer freestyleåkaren Sarah Burke som dog under träning i januari förra året.

– Hon var så inspirerande för mig och alla andra inom freestyle. Jag tror att hon skulle vara glad och stolt över det jag åstadkom i OS, säger Howell.

FAKTA

Ett axplock av OS-deltagare som sörjer en närstående:

* Pavel Datsyk, hockey, Ryssland – mamma och pappa.

* Erin Hamlin, rodel, USA – mormor

* Julia Mancuso, alpint, USA – morfar

* Julia Marino, freestyle, Paraguay – pappa

* Patrick Kane, hockey, USA – farfar

* Alexander Ovechkin, hockey, Ryssland – bror